Svensk arbetsmarknadspolitik läggs om.
En smalare och mer effektiv Arbetsförmedling ska arbeta ännu närmare fristående aktörer som har bättre kunskap om hur arbetssökande ska få jobb.
Reformen är rätt tänkt. Skarpa kvalitetskrav och en ersättning som delvis baseras på vad aktörerna faktiskt levererar borgar för resultat.
Men nu kommer förslag på att kommunerna ska få möjlighet att förmedla jobb till arbetssökande.
Avsikten är god, men förslaget landar fel. En ytterligare kommunalisering av arbetsmarknadspolitiken skulle skapa större skillnader mellan olika landsdelar.
Redan i dag har fristående jobb- och utbildningsförmedlare etablerat sig i Sveriges alla län.
Oron är därför obefogad att det ska finnas kommuner som saknar fristående jobbförmedlare efter reformeringen av Arbetsförmedlingen.
Redan i dag har fristående jobb- och utbildningsförmedlare etablerat sig i Sveriges alla län.
Ansvaret att ta fram en ersättnings- och leveransmodell som möjliggör etablering i alla delar av Sverige ligger på arbetsmarknadsdepartementet. Ersättningsmodellen kan inte vara enhetlig i hela landet utan måste ta hänsyn till faktorer som geografiskt avstånd och de lokala behoven. Det behövs en glesbygdspeng som kompenserar för avstånd och andra faktorer.
Men lika centralt är att se över de krav som ställs på aktörerna som ska leverera matchande och rustande tjänster. Det måste finnas utrymme för en flexibel anpassning av sättet aktörerna erbjuder hjälp till arbetstagare och arbetsgivare. I dag är kraven inte tillräckligt flexibla inom Stöd och matchning (STOM), en tjänst som kan liknas vid AF-reformen i miniatyr.
I Stöd och matchning ställs bland annat ett enhetligt krav på fristående aktörer att ”samtliga deltagare ska ha tillgång till lokalerna minst fyra timmar per dag, valfri tid mellan 08.00–17.00, minst fyra dagar per vecka.” Det regelverket måste förändras i linje med det digitala samhälle vi lever i.
Med en glesbygdspeng och flexibla leveranskrav kommer det inte att uppstå några vita fläckar på kartan. Det är också en lärdom från reformen av arbetsförmedlingen i Australien, där aktörer som etablerar sig i glest befolkade områden får högre ersättning. Australien har mot den bakgrunden sett till att fristående jobbförmedlare även etablerar sig i glesbygd.
Reformen av Arbetsförmedlingen syftar till att sänka kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och minska utgifterna för kommunerna.
Redan nu kan förändringar göras för att ännu fler fristående jobbförmedlare ska etablera sig i glesbygd. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) borde i budgeten för 2020 ge fler arbetssökande möjlighet att delta i insatser från fristående jobb- och utbildningsförmedlare.
De fristående jobb- och utbildningsförmedlarna är redo att samverka med kommunerna för att ge de arbetssökande en bättre jobbchans än vad de har fått hos Arbetsförmedlingen.
Men att ge kommunerna ett utökat uppdrag med matchningsmöjligheter vore feltänkt.
Andreas Åström, chef näringspolitik och kommunikation Almega
Patrik Eidfelt, tillförordnad förbundsdirektör Kompetensföretagen
Fredric Skälstad, branschansvarig Utbildningsföretagen
Jenny Moberg, regionchef Almega Norr