Replik på Karin Pihls ledare ”Att ha samma lön hela livet är inte rimligt” publicerad i Norran och på norran.se onsdagen den 8 maj 2019.
Karin Pihls ledare är inledningsvis mitt-i-prick i sin argumentation, men hon missar mot slutet målet när hon påstår att ”man måste välja mellan höga ingångslöner och en god löneutveckling”.
Först måste man definiera vad som är en rimlig ingångslön i ett yrke som kräver tre års högskoleutbildning för att kunna bedöma om den ingångslön som landets sjuksköterskestudenter kämpat sig till är hög. Uppenbarligen anser varken arbetsgivare eller blivande sjuksköterskor att ingångslönen har legat på en rimlig nivå utifrån den kunskap och den kompetens som yrket kräver.
Det är därför en helt orimlig slutsats att Vårdförbundet borde ha kämpat emot de blivande sjuksköterskorna för att möjliggöra en bättre löneutveckling för förbundets erfarna medlemmar.
Det är arbetsgivarna som sätter lönen på arbetsplatsen och politikerna som sätter löneutrymmet för vården totalt. Karin Pihl riktar ingen kritik mot vare sig politiker eller arbetsgivare för den långvariga undervärderingen av den viktiga omvårdnadskompetens som sjuksköterskor besitter, trots att konsekvenserna nu är så tydliga.
Vårdköer och vårdplatsbrist beror inte på brist på sängar. Den beror på att det saknas barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor.
Det som förvånar oss i Vårdförbundet är att så få ser kopplingen mellan den bristen och de villkor som dessa professioner arbetar under. Varför lämnar erfarna sjuksköterskor sjukhusen, klinikerna och hemsjukvården och går till bemanningsföretag? Jo, där får de både högre lön och kontroll över sin arbetstid.
Mot bakgrund av hur arbetsgivarna sköter löneutveckling och arbetsvillkor för de särskilt yrkesskickliga och erfarna i vården så är det inte märkligt att de säger upp sig för något bättre.
Det är dock inte bra för vården som helhet om allt fler av dem med erfarenhet och specialistkunskaper lämnar. Vem ska hålla ihop teamarbetet och vem ska handleda den som är ny i yrket? Utvecklingen ökar belastningen på den personal som är kvar, med sjukskrivningar som följd, och ökar riskerna för vårdskador för patienterna.
Så här uttrycker en patientsäkerhetsexpert saken i Socialstyrelsens rapport ”Kompetensförsörjning och patientsäkerhet” från 2018: ”Mönstret är tydligt: det börjar med att man tappar de erfarna sjuksköterskorna och ersätter dessa med nya, osäkra som stannar i max två år, vilket leder till att teamarbetet med läkare och annan personal blir lidande. På längre sikt slutar även de erfarna läkarna för att de inte kan stå för den kvalitet som vården håller. Det blir en ond spiral.”
Vårdförbundet anser att de yrkesgrupper som vi representerar generellt sett är undervärderade. Alla förbundets professioner har minst tre till fem års högskolestudier bakom sig.
Mot bakgrund av vilken betydelse som de har för en effektiv, högspecialiserad, patientsäker och personcentrerad vård är det rimligt med både en ingångslön och en löneutveckling som motsvarar det ansvar och den kompetens man har.
Det här är inte en fråga om antingen eller. Karin Pihl borde därför rikta sin udd mot dem som har ansvaret för att lösa denna utmaning: politiker i stat, regioner och kommuner, liksom alla lönesättande chefer i hälso- och sjukvården.
Vårdförbundets medlemmar vet sitt värde. Det vet också de ansvariga inom vården. Det är dags att visa det.
Jessica Östberg, vice avdelningsordförande Vårdförbundet Västerbotten
Svar direkt: Vårdförbundets Jessica Östberg har helt rätt i att yrket som sjuksköterska är undervärderat, likt många andra yrken i offentlig sektor.
Snittlönen för poliser ligger under 30 000 kronor i månaden, för att ta ett annat exempel.
Självklart ligger det i fackets intresse att arbeta både för höga ingångslöner och en god löneutveckling. Men i praktiken måste man välja.
Då är det rimligare att gå in på en lägre lön för att sedan se en löneutveckling i takt med att erfarenheten och kompetensen ökar.
Om allt fokus läggs på ingångslöner riskerar lönerna att bli orättivsa. Det är framförallt tydligt i lärarkåren där många nyutexaminerade kan gå in på en lön som är flera tusen kronor högre i månaden jämfört med kollegor som arbetat i tio–tjugo år.
En annan faktor som förvärrar sjuksköterskebristen är givetvis arbetsmiljön och de anställdas begränsade möjlighet att styra över sin arbetsdag. Min text handlade dock inte om det.
Karin Pihl, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Att ha samma lön hela livet är inte rimligt