Vi skulle alltså kliva in med uppåt 50.000 kronor på V65 i veckan. I dagens penningsvärde runt 150.000 kronor.
Kalkylen var ett par miljoners vinst per år med det nya "tre-av-fem"-systemet. Fördelat på fem spikar.
(Så här efteråt kan väl sägas att vårt analyssätt inte var det vattentätaste, om man säger så.)
Men ett alternativ var att ta flera spikar i samma lopp, det vill säga matematiska lopp. Hade vi två hästar i samma lopp så räknades dom som två spikar, hade någon räknat ut.
Och så gjorde vi i första spelet i slutet av april.
Tre spikar och i ett lopp körde vi med två hästar som spikar. Det blev alltså fyra system och vi spelade för drygt 47.000 kronor vill jag minnas (delat på fem andelar).
Precis allt blev fel. Massor av andrahandare vann. Vi mäktade inte ens med att få sex rätt i den enkla omgången och fick bara tillbaka runt 1.500 kronor.
Fiasko!
Min inte alltför blyge far tog till orda. "Aldrig mer två spikar i ett lopp", uppmanade han högljutt nere på kiosken (Gunnars Kiosk).
Nästa omgång blev en rysare. En minnesvärd omgång som samtliga inblandade (alla var under 30 års ålder förutom pappa Gunnar) minns än i dag - 35 år efteråt.
Den delade Dannero/Mantorp-omgången i början av maj.
Den blivande kallblodsstjärnan Svinten/Kenneth Karlsson stod med flera tillägg (tre?) före den mer etablerade kanonen Lapp Nils/Gunnar Melander.
- Grabbar, nu ska vi ta betalt för Lapp Nils, basunerade Bosse ut i början av veckan.
Men vi var inte så kaxiga då, efter ha gått minus 45.000 kronor redan i första spelet. Vi hade inte råd att förlora på det sättet många gånger till.
Loppet (V65-2) stod till 95 % mellan de två hästarna. Det var dock inte tal om att ta båda, det hade vi bestämt, ivrigt påhejade av farsan.
Ett kostsamt beslut, minst sagt.
Under torsdagen hade en nära kompis fått stallinfo om Svinten vid ett besök på Gävletravet under veckan. Och vi bytte fot. Svinten blev vår spik i det loppet.
Det kostade miljoner.
Fortsättning i morgon!