Joel Persson trycker ned Jimmie Ericsson.
Ett glädjebesked för AIK var att Jonathan Pudas kunde spela. Men det var också de enda som var kul för hemmalaget de första 20 minuterna.
AIK:s första skott efter mål kom först efter 10.45. Ett alibiskott av Mike Kostka.
Det visar också hur svårt det är för AIK att tränga igenom Växjös försvar. AIK hade visserligen ett powerplay med hyfsat spel. Men inget skott på mål.
Växjö var däremot som vanligt effektiva. Först spelade Elias Pettersson fram Daniel Rahimi som satte 1–0 klockrent i krysset.
Sedan visade Elias Pettersson sin storhet. Undvek en tackling av Emil Djuse på ett elegant sätt. Sedan in framför mål, vänta ut Ortio, och sätta 2–0 i nättaket. Så himla snyggt.
Skotten säger inte allt, men 5-16 är nog bland det sämsta AIK åstadkommit i en förstaperiod på hemmaplan på mycket länge.
Blev lite bättre för AIK i andra perioden.
Men powerplay var lika uddlöst som vanligt. AIK fick till och med spela fem mot tre utan att kunna överlista Viktor Andrén. Lågt passningstempo och lättläst.
Så det känns verkligen som att inte ens den gamla klyschan ”allt kan hända” hade någon som sorts trovärdighet inför sista rundan.
Dessutom började det illa direkt i tredje. En snabb omställning av Robert Rosén som enkelt satte 3–0. Då hade det gått 14 sekunder.
Rosén fyllde sedan på en styrning och 4–0 sedan AIK bränt två powerplay. Låter som en repris eller hur?
AIK hade faktiskt sedan ett stolpskott. Då spelvände Växjö direkt och ordnade en straff. Men Andrew Calofs skott räddades av Joni Ortio.
Finns det då något hopp kvar för Skellefteå AIK? Känn tveksamt just nu. 4-0 till Växjö i matcher känns mer eller mindre självklart.