En av Skellefteås största fotbollsföreningar på ungdomssidan är Kågedalens AIF. De har under den senaste tiden pytsat fram talang efter talang genom deras samarbete med Skellefteå FF. Och på seniorsidan har det mest känts som en tidsfråga innan herrlaget ska ta steget upp till division III.
2015 var året var det tänkt.
Med en uttalad målsättning om att avancera uppåt i seriesystemet den här säsongen var pressen tämligen stor på lagets nya tränare José Edlund och hans mannar som var relativt, väldigt, ung.
Men Kaif fick en skruplig start.
Storförlust i premiären mot Bergsbyn och en ganska svag start av säsongen summerade Edlunds början av sitt nya tränaruppdrag. Undertecknad har väl mest känt en förvåning över deras dåliga start, men jag har alltid tänkt på att det snart vänder.
För jo, visst vänder det för Kaif snart har det surrats i mitt huvud.
Visst gör det det?
Visst kommer vändningen för Kaif?
Nja, det vette sjutton om det kommer någon vändning känns det som längre.
16 omgångar är spelade av division IV och på tredje plats från slutet ligger Kågedalens AIF. En placering som är allt annat än godkänd.
Med blott tolv inspelade poäng är det endast deras målskillnad som, förvisso är nio mål bättre, håller dem ovan Jörn som ligger på nedflyttningsplats.
Men vad är det egentligen som har gått fel för Kaif som ska tillhöra toppen?
För klasspelare saknas det inte.
De har en forwardsduo i David Wiklund och Alexander Nygren som båda skulle slå sig in i de flesta lagen i fyran. Likaså deras yttermittfältsduo i Hjalmar Ekström och Rasmus Sundberg.
Är det någon punkt som jag vill trycka på som är deras svaghet så är det deras försvar. Men också så bör vi konstatera att tidigare stöttespelare inte finns i laget längre och det tror jag kan stå Kaif dyrt. Vad det beror på vet jag inte, om det är osämjan eller bara att orken inte finns där längre låter vi lämna till andra att diskutera. Men klart står det i alla fall att det inte ser bra ut för Kågegrabbarna.
Det är sex omgångar kvar av serien och toppförväntade Kaif ligger i bottenskiktet.
Deras säsong går faktiskt ganska lätt att jämföra med en fallskärmshoppare.
Till en början tog de sig upp på hög höjd.
Självförtroende var på topp och de hoppade glatt ut över 10 000 meter.
Men i luften på väg ner till nya jaktmarker fick de inte riktigt allt att stämma och fallskärmen kom inte riktigt ut i god tid.
Kommer inte fallskärmen ut i god tid kan det gå riktigt illa för den hoppande och som det ser ut nu kan det bli ett riktigt plattfall.