Så, efter att ha mosat lite texter till papperstidningen och webben kan den här bloggvikarien ta sig an bloggen…
Skellefteå AIK tog på fredagskvällen en trepoängare som innebar att laget är kvar uppe i tabelltoppen. Men matchen mot nykomlingarna Leksand blev ingen enkel historia för Skellefteå.
En kombination av att Leksand verkligen backade hem, för att hoppas på vassa kontringar, samt Skellefteås ineffektivitet, främst i powerplay, gjorde att vi som var på plats fick vänta bra länge innan det blev något mål.
Man brukar ju säga att trägen vinner, och så var det onekligen den här gången, då Skellefteå till slut, efter sju långa år, i alla fall som det kändes, satte 1–0 i spel fyra mot tre. Leksand ville inte visa sig sämre, utan kvitterade, även de i powerplay.
Leksand drog på sig många utvisningar, och till slut kom det också att bli lagets fall, då Skellefteå i slutminuterna, efter hårt jobb framför kassen, fick in pucken. Oscar Möller, Skellefteå AIK:s gladaste målskytt alla kategorier, fick slutordet i matchen. En match som inte går till historien som någon välspelad sådan, men likafullt visade att det aldrig är läge att ge upp. Gnuggar man på så ger det till slut utdelning.
Och appropå Oscar Möller, snackade jag Möller med Pär Mårts, som var på plats i Skellefteå Kraft Arena under fredagskvällen. Det kan du läsa här.
Jag har också börjat blicka framåt mot morgondagen, då Skellefteå AIK tar emot Linköping. Även Bert Robertsson snackade Linköping med mig, om än något motvilligt. Härkan du läsa tankarna inför den matchen.
// Elin A