Jag hade inte käkat något på i stort sett hela lördagen då jag hade varit på resande fot. Att jag sedan direkt när jag kom hem skulle fara och jobba gjorde inte så att min ork blev större. Jobbet jag for till var Midnattscupen på Skogsvallen och när jag var på plats var det dags för semifinaler. Samtliga spelare hade spelat hela dagen och orken hos dem var ännu lägre än hos mig.
Så med en trött hjärna satte jag mig nu där på träläktaren och i sanningens namn förväntade jag mig ingen toppfotboll framför mina ögon av förståeliga skäl.
Men trots allt så satt jag där med ett paket näsdukar och en halstablett i munnen för att beskåda flickfinalen mellan Sunnanås F01 och IFK Umeås dito.
Ska jag vara helt ärlig nu så satt jag halstabletten i halsen, snoret slutade rinna och min energin var helt plötsligt där.
För oj!
Ja, oj! Vilket spel Sunnanåtjejerna bjöd på.
De hade en bra blandning mellan långa bollar och ett fint kortpassningsspel, samtliga jobbade hemåt och framåt, samt så hade de en offensiv grund i spelet vilket gjorde det hela väldigt trevligt som åskådare att se på.
Det var inte tack vare en spelare som de skapade sina möjligheter och jag kan sätta väldigt mycket pengar på att i alla fall fem-sju stycken kommer att spela i Sunnanås A-lag framöver om föreningen tar hand om spelarna på rätt sätt.
Det var verkligen roligt att se ett lag spela så skolat, rent och fint på den här nivån. De uppträdde som ett proffslag och de har alla möjligheter i världen att gå långt med detta spel.
Jag vet inte riktigt vad de har gjort för skillnad gentemot andra lag rent taktiskt, men det faktum att det är ett Sunnanå-lag gör att jag antar att de tränar mer än motståndet. Fast det ska absolut inte förringa deras insats.
De var klockrena.
Trots att de hade spelat matcher hela dagen.
Och när de krönte deras triumf var klockan 24.00.
Fantastiskt.
Lägg Sunnanå F01 på minnet.