Det blev två poäng. Till slut.
Å ena sidan visade matchen att den hårda satsningen på juniorerna är helt i sin ordningen. Å andra sidan svek spelarna som ska bära det här laget.
Försäsongen är glömd och historia. Bortsett plumparna i Umeå och Södertälje, fanns nästan enbart positiva minnesbilder.
Kanske hade etsat sig fast lite för mycket hos lite för många spelare och i synnerhet de spelare som på förhand har setts som stöttepelare.
Alldeles för många spelare verkade inte förstå att säsongen hade börjat. Men det hade nykomlingen Rögle förstått. De gick in och krigade, och spelade otroligt smart med en härlig energi.
När Peter Lorentzon gjorde 3–0 i början av tredje perioden, var jag i stort sett säker på att Rögle skulle vinna matchen.
* Kent McDonell hade jag inte sett skymten av.
* Brad Moran åkte mest runt och såg rädd ut. Han anses vara förstecenter, men spelet utan puck är uselt.
* Jimmie Ericssons fina insatser i landslagsturneringen var bortblåsta med vinden.
* Anders Söderberg tog sig ingenstans.
* Jyri Marttinen gjorde fler fel än på hela förra säsongen.
När vändningen väl kom, var det inte heller någon av de ovanstående som klev fram. Det var juniorerna - och spelarna med "blåstället" som varumärke.
Utskällde Fredrik Krekula leverar alltid. Den här kvällen var inget undantag. Kimmo Koskenkorva är också alltid på jobbet.
Och så ha vi kvällens huvudpersoner som tillsammans är lika gammal som lagkaptenen, Christoffer Norgren. Tim Erixon och David Rundblad bjöd på en afton som deras karriär för evigt kommer att relateras till.
Det visar att juniorsatsningen är rätt. Grovjobbarna fick i gång stöttespelarna och när väl ekorrhjulet började snurra, drogs stjärnorna med.
Moran gjorde ett nästan euforiskt ledningsmål och Marttinen ett lika euforiskt segermål i sudden death.
Ett uppvaknande, för mot Luleå på bortaplan, kan inte stjärnorna lita på samma utveckling. Då är det dags att betala tillbaka och ligga i framkant som de förväntas.
Stjärnorna svek. Juniorerna glänste. I den ordningen kommer vi att komma ihåg den här matchen.
I slutändan blev det ändå en psykologiskt stabil premiär. Värdet utmäts på lördag.
***
Norgren gav lugnande besked. Hans skada såg, efter att ha fått ett skott mot sitt ben, inte bra ut.
– Men nu känns det mycket bättre, sa lagkaptenen och log.
***
73% i tekningar och två assist av Gabbe Karlsson. En vacker debut.
***
Säcken, efter ommöberingen inför tredje, kan man väl se det här som en coachseger?
– Jo, absolut. Det kan man definitivt göra, sa Säcken med en härlig glimt i ögat.
***
Johan Burlin hade kunnat få en assist på 3–3. Det var han som la fram pucken till Gabriel Karlsson, som i sin tur slog pucken mot mål och Koskenkorva styrde in.
– Assist? Nej, inte jag inte. Tjata, nej aldrig. För mig är det bara plus och minus som räknas, sa Johan Burlin.
***
Erik Forssells tunnel på Kenny Jönsson var grym. Synd att avslutet, som hamnade utanför mål, inte var av samma finess.
***
5483 personer i publiken. Inte succé, inte ett praktfiasko heller. Men lite förbryllande. Hade en känsla av att det var större hockeytryck inför den här säsongen än förra. Kanske är det inte så?
***
Nytt fräscht intro? Det blev ett fundamentalt fiasko. Det gav också lite dålig vibbar, som ett omen. Men David Rundblad och Tim Erixon dödade den okulta teorin