Tim Heed är rykternas man. Officiellt har han kontrakt med AIK, men som truppen ser ut till nästa år och sett till hur årets säsong har sett ut – talar alltmer för att Heed inte spelar i AIK.
Södertälje ska vara en av de klubbarna som ska vara intresserad. Nu cirkulerar även rykten om att Björklöven skulle finnas med i bilden över intressenter.
Bloggen har inte fått någon klarhet i hur nära det är att Heed skulle kunna hamna i någon av de allsvenska klubbarna. Silly season heter ju så av en orsak.
Kvällens stora snackis är förstås den offentliga debatten om att AIK får max sex miljoner av Djurgården till nästa säsong. Debatten har tagit sådan fart att SHL:s styrelse har valt att gå ut med ett pressmeddelande för att försvara sig – eller motivera sitt beslut.
Det här visar också att SHL klubbarna får i storleksordningen 24 miljoner var inför varje säsong. Pengarna delas upp utifrån TV-intäkterna som har sålts.
I Hockeyallsvenskan är motståndarlagen inte speciellt muntra. Inte så konstigt, med tanke på att sex miljoner definitivt kan göra skillnad i Hockeyallsvenskan. Fredrik Jensen i Vita Hästen berättar för Aftonbladet att beloppet AIK får motsvarar mer än halva Vita Hästens budget.
Min åsikt är att det är ett svaghetstecken när steget är så stort mellan divisionerna att det krävs ett omställningsbidrag. Geografiskt skiljer sig inte serierna, däremot har skillnaden sett till hur lagen jobbar blivit för stor mellan högsta och nästa högsta serien. Inte minst sett ur perspektivet att rent sportsligt är skillnaden betydligt mindre.
För sporten är det här förödande. Det är ett slag i ansiktet för bredden av sporten att det blir sådan kliv ekonomiskt emellan divisionerna. Ironsikt nog, som vi fick berättat för oss under säsongen, gör SHL-lagen i snitt nästan ingen vinst. Med sådana ekonomiska försprång sett till serien under är det löjeväckande.
Med de intäkter som finns i SHL, borde lagen i ligan kunna hantera ekonomin betydligt bättre än vad de gör. Ligan marknadsförs som Sveriges bästa liga och borde rimligen kunna leva upp till det på betydligt fler punkter än vad ligan uppenbarligen gör.
AIK är ju inte ensamt att få ekonomiskt stöd, Timrå fick ju stöd ifjol. Men AIK är lättare att använda som slagpåse sett till de hemliga planerna som SHL tänkte sätta i verket, som skulle rädda kvar laget i högsta ligan.
Om SHL skulle vilja göra det lite sportsligare – skulle de ge sex miljoner till varje allsvenskt lag. Det hade varit ett lyft för hockeyn. Det hade däremot i sin tur slagit mot division I.
Så när det gäller pengafördelningen är det ingen lätt uppgift att hitta en bra väg att gå. Men som det är nu, att SHL-lagen tar åt sig alla pengar själv för rättigheterna, är på sikt riktigt dåligt. Jag har sagt det förr och säger det igen: Hockeyn måste hitta vägar att trycka ned pengar i systemet och hjälpa den absolut nödvändiga bredden att vara levande också.
***
Expressen skriver i dag om att LA Kings är intresserade av att ta tillbaka Oscar Möller. Blir intressant att se hur konkret intresset verkligen är. Jag har även hört att andra klubbar är intresserade, men det är svårt för att inte säga omöjligt hur intresserade de är. Är de envägsintresserade eller bara intresserade?
NHL är nyckfullt. Min gissning är att VM kommer att fälla avgörandet för hur stort intresse det i slutändan kommer att vara från NHL för både Möller, Lindström och Ericsson. Men med tanke på att de tre förstnämnda ingår i de två första formationerna och PP1 – finns förutsättningarna att kunna göra avtryck.
//Adam S