När vi passerat Melker och närmar oss Pontus Petterström så tyckte jag att det ändå kändes som att Ryan Vesce behövde beröras. Hans tid i Skellefteå går egentligen att summera med ett enda ord: katastrof. Ja, något annat är svårt att säga. Vesce kom till Skellefteå AIK med förväntningar på sig. Finfin statistik från KHL, lovord från Anders Forsberg och finfina meriter från förr lovade gott. Men återigen gav det sken av att gamla meriter inte säger allt. Vesce kom till staden och laget totalt otränad och dessutom såg han allt annat än hel ut.
Det var trist att se på en så gemytlig, trevlig och ödmjuk person som Vesce, men det gick inte att se ifrån. Vesce åkte som att han saknade ljumskar och knän och det rappa skott som det antyddes om att han skulle ha fick vi inte se luften av. Det blev en tid fyllt av debacle för amerikanen. Han förstod själv att saker och ting behövde göras och tyvärr så funkade det helt enkelt inte för Ryan.
Spelsinnet besatt han, men resten av han hockeykunnande försvann i en trött kropp – och mest troligt mer skadad kropp än vad vi fick veta.
Synd på en så trevlig kille som Ryan, men tyvärr så höll han inte måttet med sina insatser här. Tråkigt att säga, men det är svårt att se förbi. Han gick vidare till Blues i Finland och där blev det sex poäng på 14 matcher och -10 i plus-minusstatistiken.
Ryan Vesce blev en floppvärvning. Något som inte hör till vanligheterna i 0910-land.
/ Lars L