När Pontus Petterström valde att skriva på för Skellefteå AIK igen tror jag inte det var allt för många som höjde på ögonbrynen. En spelare som haft jobbiga år i Linköping och tappat en aning i marknadsvärde vände tillbaka till Skellefteå. Men det fanns förhoppningar och de grundade i Skellefteå AIK:s förmåga att få ut det bästa av spelare som varit bra, gått ner sig och sedan kommit upp igen i svartgult. Det finns mängder av exempel och Petterström blev minst sagt ytterligare ett.
Petterströms boxplayspel visste de flesta redan om, att han var en bra tredje- eller fjärdekedjespelare visste nog många med. Men att Petterström kunde få för sig att bli en sniper när förstakedjan behövde det – och dessutom en sniper från centerplats. Det var faktiskt en överraskning för mig – i positiv bemärkelse.
Hans kognitiva inlärning verkar ha haft en exceptionell ökning i det dolda. Hur som helst så presterade Petterström mer än vad som kunde förväntas av honom. Att kalla honom en lyckad värvning vore ett rejält understatement – och jag ber redan där om ursäkt att jag blev svengelsk.
Men Petterströms säsong – ren och skär succévärvning.
/ Lars L