Joacim Eriksson blev först ut i vår säsongsanalys av spelarna i Skellefteå AIK och här följer hans konkurrent, lagkompis och duellant – Markus Svensson.
"Mackan" Svenssons intåg i Skellefteå AIK var med relativt oklara förväntningar. Han spelade stabilt i träningsmatcherna och snabbt visade det sig att Svensson skulle vara betydligt bättre än den Viktor Fasth-reserven han var i AIK. Svensson kom in och charmade många med sin sprattliga stil, tv-räddningar och härliga sätt att uttala sig till media.
Svensson satte sin prägel på laget när lagfotot skulle tas. Samtliga spelare anlände i millimeterputsade frisyrer som skulle få en brudgum att bli avundsjuk. Men inte Markus Svensson. Nej, han anlände nyvaken, med håret som om han hittat gårdagens smältost på ett eluttag och fått sig en kyss.
Det visade sig snabbt att Svensson hade en härlig personlighet, med ett avslappnat lugn och en harmonisk framtoning. Inte långt efter visade det sig att han faktiskt var en bättre målvakt än vad många – inkluderat jag själv – hade trott.
Svensson kom in som den nya, friska vinden i AIK och gav Joacim Eriksson en rejäl match om vem som skulle bli förstahandsvalet i laget. Det visade sig under grundserien att de fick dela på matcherna i mångt och mycket. Men till en början charmade Svensson många. Det var säkerligen flera som hade velat se Svensson som nummer ett även in i slutspelet. Men så blev inte fallet.
Svenssons säsong kan man dock stryka under var över alla förväntningar. Han presterade på en genomgående hög nivå och köpte sig stora sympatier både från fans, media och säkerligen även lagkamrater.
Summa summarum gjorde Svensson en minst sagt mycket bra säsong. Skulle jag sätta ett betyg får han 4 av 5 möjliga.
/ Lars L