Jag vet vad vissa av er kommer säga, att matcherna mellan AIK och Luleå inte är ett riktigt derby.
Det mås så vara. Detta är det största derbyt vi har uppe i Norrland sett till SHL. Och som vi vet har det under en längre tid växt fram en rivalitet – eller ett hat om ni så vill – mellan lagen. En rivalitet som dessutom brukar betyda en extra krydda.
Just därför förväntar jag mig en hel del när det vankas ett derby. Förutom två lag som gör allt för att vinna och spela en bra hockey så vill jag se mer känslor än i en match i SHL-mängden.
Därför lämnade jag Coop Norrbotten Arena men en något bitter eftersmak i tisdags. För på isen var det känslomässigt närmare en tjafs mellan två elever på valfri skolgård än ett möte mellan två bittra rivaler.
När jag pratade med AIK-backen Mike Kostka efter tisdagsmatchen berättade han att AIK hade en plan att hålla känslorna i schack. Att man i tidigare under säsongen lätt tappat fokus i takt med att känsloyttringarna blivit för stora.
AIK följde således sin gameplan till punkt och pricka. Dessutom gjorde man en defensiv klockren match då man med ett lägre och tätare försvarspel totalt neutraliserade Luleås aningen trubbiga offensiv.
Hemmalaget driver
När det kommer till att höja temperaturen, och därigenom få publiken mer engagerad i matchen, så brukar huvudansvaret ligga hos hemmalaget. Men bortsett Anton Hedmans brottningsmatch med nämnde Kostka, och Brendan Mikkelsons försök till tacklingar, var hemmalaget lika heta som just nämnde Hedman är skicklig med pucken.
Det var tamt, mycket tamt.
Samtidigt brukar man säga att det ”takes two to tango”. Just därför hoppas jag att både AIK och Luleå är beredda på att ge publiken i Skellefteå Kraft Arena en riktig show – både hockey- och känslomässigt.
Så snälla, ge oss mer känslor!
Nu pratar jag inte om fult och brutalt spel på något sätt utan den där inställningen att i varje situation lämna som vinnare. Vare sig det är under spelets gång eller efter signal.
Jag vill också se spelare som tjafsar och skriker på varandra. Som kör upp en handske i ansiktet efter avblåsning med ett budskap att här är det jag som bestämmer.
Ja, jag vill helt enkelt ha ett riktigt derby. En match mellan två bittra rivaler som verkligen avskyr varandra.
Det blandat med underhållande spel är för mig hockey när den är som bäst.
*****
Som jag skrev i min krönika efter tisdagens derby så var det ett Skellefteå AIK med ny defensiv kavaj. Ett AIK som tydligare ställde upp sig i sin försvarsuppställning istället för att göra som man under lång tid gjort, alltid sätta hög press.
Om det är underhållande eller inte låter jag vara osagt. Däremot är det taktiskt smart av tränarteamet då man bevisligen inte har materialet för att alltid sätta hög press och då riskera att blotta sig bakåt.
AIK vet också om att man offensivt har en vass arsenal som mer eller mindre alltid kommer producera. Därför går säsongens väg till framgång mångt och mycket via defensiven. Lyckas man med sitt nya spelsätt att släppa in färre mål bakåt ökar således chansen till fler poäng.
Enkel matematik.