Segrar och sex poäng i dubbelderbyt mot Luleå och därefter en pinne efter 0–1 i sudden mot HV71. Sammantaget en bra vecka för Skellefteå AIK trots lördagens mål- och uddlösa insats.
Nu står en ny vecka för dörren. En ny vecka med match endast torsdag och lördag – dubbla omgångar som dessutom spelas på bortaplan vilket innebär en turné för AIK.
Först på tur är Linköping – ett lag som, precis som AIK, blandat och gett den här säsongen. LHC är i sina bästa stunder ett topplag i ligan men känns samtidigt då och då väldigt bleka.
Efter dubbelderbyt skrev jag att lyftet är på väg för AIK. Trots den spelmässiga lilla plumpen i lördags så är jag fortfarande säker på att så blir fallet då man spelmässigt börjat hitta mer och mer rätt samtidigt som spelschemat ser bra ut här framöver.
Jag vill dock ta upp en sak – och här förväntar jag mig mer av AIK. Det handlar om att våga vaska om under en match. Här riktar jag mig givetvis till tränarteamet, som i mina ögon kan få ut ännu mer av sitt material.
Först och främst vill jag säga att jag i grund och botten tycker det är rätt att ge spelarna tid och förtroende att spela ihop och hitta kemi. Det ger en grundtrygghet att på isen våga ta för sig – att få chansen att lyckas och misslyckas utan att det ska ge direkta konsekvenser i form av mer eller mindre istid.
Däremot anser jag att det gäller att hitta en balans i det. Att under en match våga trycka lite extra på de som för dagen är heta och vise versa. För även om det är viktigt att ha grundtryggheten så måste spelare ges chansen till belöning för sin prestation.
Under tiden som Hans Wallson coachade i Skellefteå AIK kunde jag ibland vara en gnutta kritisk till att han möblerade om för mycket. Att en stekhet formation kunde splittras i förmån för att väcka och få igång övriga spelare i kedjor.
Givetvis fanns det en tydlig poäng i det även om jag, som sagt, tyckte att det ibland blev lite för mycket av det goda.
Men det jag vill se av dagens tränarteam är att våga göra mer under matchens gång. För att ge ett exempel tycker jag att tredjekedjan med Linus Lindström mellan Tim Söderlund och Henrik Hetta varit offensivt kall. Känslan är att Tim Söderlund fick ut mer av sitt spel vid sidan av Andreas Wingerli och Sebastian Ohlsson – en trio som var riktigt het innan ommöbleringen på grund av skador.
Och det här jag menar att det finns mer att göra under matcherna. Att våga vaska om för att ge laget en chans att tända till ett ytterligare snäpp. Ibland behöver man bara flytta på två spelare i några byten för att därefter gå tillbaka till ursprungsläget. En annan gång kan det vara rätt att möblera om för resten av matchen.
Ett exempel när det kunde ha fungerat var i lördags, när den annars så fantastiska förstakedjan körde fast, så hade det varit intressant att byta plats på exempelvis Oscar Möller och Bud Holloway. Åtminstone i några byten för att därefter gå tillbaka till grunduppställningen. Ibland behövs det inte särskilt mycket för att faktiskt göra stor skillnad.
Detta är bara en tanke och fundering som jag haft den senaste tiden. Jag vill inte påstå att tränarteamet gör fel eller coachar dåligt. Däremot tycker jag att det finns en ytterligare växel att lägga in – när det passar och när spelet går i stå.
*****
Johan Alm gör med största sannolikhet comeback på torsdag borta mot Linköping. AIK och undertecknat åker därefter vidare till Ängelholm, där Rögle väntar på lördag.
Ska bli intressant att se den store backen tillbaka i spel. Alm som efter sin knäskada hade en tuff comebacksäsong i AIK är nu redo att visa vad han går för. Och enligt det som sagts och det vi förstått så ska Alm vara i riktigt bra fysisk form.
Vi får bara hoppas på att han slipper skadorna framöver. Fortsätter Alms helvete kan det faktiskt innebära en förlorad karriär. Så tufft har det faktiskt varit för 25-åringen, som vi vet håller landslagsklass i sina bästa stunder.
*****
Sist men inte minst. Viktor Arvidssons klassmål från söndagen. Jag säger bara wow. Vilken showman Kusmarkaren är på alla sätt och vis.