Det började med en smäll. Det började med ett tilltag som jag tror att samtliga människor inte vill se på en idrottsplats någonstans, av någon eller på någon – någonsin. Personligen blev jag chockad. Robin Jacobsson har aldrig gjort sig känd som en smart hockeyspelare, men det tilltaget efter 58 sekunder var riktigt, riktigt fult.
Brynäs chans var att komma ut och spela tufft och på gränsen. Jacobsson drog en dimma över Tommy Jonsson som man måste börja undra om han inte gett det direktivet till Jacobsson. Det är bara spekulationer, men jag blev helt fryst. Det var jag knappast ensam om för Skellefteå AIK kom av sig i sin inledande anfallsvåg tack vare att tempot gick ner i powerplay och att samtliga blev chockade över vad som hände framför våra ögon.
Jag skriver det här innan jag varit till presskonferensen och innan jag hört något försvarstal av någon tränare i Brynäs heller. Men faktum är att det var ett vidrigt tilltag som måste falla ut i flera matchers avstängning på Jacobsson. Dessvärre är det nog så att Bellemare inte kommer att spela något mer i kvartsfinalserien heller, om ens i slutspelet. Det återstår att se hur illa smällen tog, men då Bellemare träffades av Jacobssons armbåge var han helt borta. Han var avsvimmad. Riktigt obehagligt att skåda.
Efter smällen blev det en 60 minuter lång anfallsvåg mot Johan Holmqvist. Brynäs taktik var solklar, stör Skellefteå AIK genom att sänka en ledande spelare och sedan ultradefensiv och kontringar då tillfälle ges. Den taktiken misslyckades.
Men vi tar det från början. Nationalsången var tillbaka. Underbart bara det för inramningen som skedde inför bara 5000 personer. Det är ett rejält underbetyg till marknadsföringen från Skellefteå AIK och intresseföring samt upphåsning av inblandade. 5000 personer i en slutspelsmatch är bara för dåligt. Det håller nog alla med om.
AIK inledde matchen skärrat och stelt, men fortsatte att anfalla. Det blev en del chanser i den första perioden, men majoriteten av avsluten hade Holmqvist väldigt lite problem med. Osvar Möller hade en bra chans där han missade öppet mål, men Järnkrok hade en nog så bra i boxplay i slutet på den första perioden.
Brynäs hade mäktat med tre avslut på 30 minuter, men hade dock haft två riktigt bra målchanser. Men Joacim Eriksson var med på noterna de gånger pucken kom mot mål. Det var ett annat försvarsspel i Brynäs nu än i 9–1-matchen, men det oerhört låga försvarsspelet som gick ut på att stänga mittzon och få ner farten på de svartgula höll bara i 35 minuter.
Skellefteå AIK behövde 31 avslut på mål och elva minuter i powerplay innan målet kom. Då det kom var det från Martin Sevc klubba – och exakt som det brukar se ut då Sevc gör mål.
Bud Holloways 2–0 var riktigt snyggt, passningen lika snygg som avslutet. Oscar Lindbergs macka till Emanuelssons första var delikat, Emanuelssons andra avslut som blev mål var bra, men den skulle Holmqvist ha hållit. Holloway var skicklig då han vallade in sitt andra.
Där har ni det som hände, men det som inte hände på isen var mycket annat. Brynäs förlorade med 0–5 i den första matchen som de så gott som var tvungna att vinna. Nu blir det möte i Brynäs. Då kommer varken Robin Jacobsson eller Bellemare att spela.
Skotten slutade 41–14. Det var en totaloffensiv mot en ultradefensiv som inte höll. Det var en del tumult men förutom den vidriga tacklingen i matchens första minut innehöll matchen mindre irritation än jag hade förväntat mig. Det var framför allt inte slutspelspuls riktigt men alla blev nog förstummade av chocken av smällen. Men det har ju bara börjat.
/ Lars L