Vi minns alla hur han snubblade på mållinjen vid draften 2015 och gick från att vara en Top 10-prospect till att inte bli draftad alls. Det var en fråga om storleken, påstod vissa. Det var en fråga om en dålig vårsäsong, påstod andra. Hur som helst sitter alla tvivlare med svansen mellan benen då ”Sebbe” äntligen blivit draftad och även fått ett förtroendeingivande treårskontrakt av klubben som tingat honom. Detta säger mer en tusen ord enligt min mening – då jag nu ska förklara varför New York Islanders är helt rätt klubb för honom.
Likt Axel Holmström i Detroit är det treåriga kontraktet en framtidsvision för både klubb och spelare som antyder att de kommer vilja satsa på honom om utvecklingen går i planerad takt. Vem vet, kanske tar de det strategiska beslutet att låna ut honom till AIK kommande säsong? Kanske låter de honom testa vingarna i Bridgeport för att se hur han håller i nordamerikansk rink? Oavsett vad kommer de ge honom tid att utvecklas och inte bara kasta ut honom för att simma med hajarna.
Sebbe är en liten men orädd back som spelar som att han är betydligt större. Niclas Burström är det bästa exemplet på en back som ger blanka fasen i sin storlek och tar för sig i både spelet och gruffet. Jag ser liknande tendenser hos Aho – och så mycket mer. Han besitter en riktig spelfördelar-aura och kan så småningom växa fram till en roddare längst bak i den stora Islanders-båten.
Varför är Islanders en så tacksam arbetsgivare då? Jo, för att de behöver fylla på och så småningom förnya sin backarmada. Hänförande Hamonic har lämnat för Calgary och förre Boston-firman Boychuk-Seidenberg blir inte yngre direkt. Nick Leddy må vara offensiva backettan ett tag framöver men i dagens NHL räcker det inte så. Denna moderna spelartyp definieras av dess poängproduktion och denna moderna spelartyp tycker jag Sebastian Aho representerar – så pass bra att vi nog ser honom i blått och orange snarare än vi tror.