En säsong som varit så mycket upp och ner – och på slutet väldigt mycket ner – har lett till att fansen och hela Hockeysverige börjat tvivla på Skellefteå AIK:s förmåga. Mycket på grund av att lägstanivån varit för låg i kombination med att bredden offensivt i stora drag varit obefintlig.
Så när AIK gled ut på Löfbergs arenas is under lördagen var det inte särskilt många som trodde på AIK. Inklusive undertecknad, som sett det svartgula laget klappa ihop för många gånger – särskilt på bortaplan – den här säsongen.
Men AIK skulle se till att fixa biffen. Det vill säga ta tre oerhört viktiga pinnar i Karlstad.
Det var också fullt rättvist och så viktigt – på så många sätt dessutom. För 3–1-segern var verkligen en laginsats där alla bidrog på sitt sätt. Ingen föll ut den berömda ramen samtidigt som ifrågasatte Joni Ortio klev fram och bjöd på en av säsongens bästa insatser.
Förstakedjan var bra och producerade som vanligt där Möller stod för matchvinnande 2–1-målet. Men den här gången berodde trepoängaren inte enbart på OS-trion. Det var som sagt en laginsats av AIK där många var väldigt bra.
Framförallt lysets defensiven där backuppsättningen spelade rejält och smart. Emil Djuse lyste allra mest samtidigt som Johan Alm stod för sin bästa match den här säsongen.
Lägg därtill att Jesper Olofsson skapade mycket och var bra, precis som Tim Söderlund, som gjorde sin bästa insats sedan JVM.
Sammantaget var detta precis den match som AIK behövde här och nu där insatsen – och på det sätt man stängde matchen i tredje – var minst lika viktig som poängen i sig.
Vad segern kommer innebära i förlängningen återstå att se. Här näst väntar HV71 på bortais – en ny tuff uppgift men där AIK kan gå in med bra självförtroende och med förnyad tro på sitt eget spel och sin kapacitet.