I mitten av tredje perioden så var Malmö Arena knäpptyst. Publiken satt och muttrade samtidigt som Skellefteå AIK åkte omkring med tre stensäkra poäng i sin hand.
Bortalaget hade fram till dess gjort allt rätt bortsett att man faktiskt borde haft en ännu större ledning. Men Jonas Gunnarsson kom in efter 0–4 på tavlan och spikade då fullkomligt igen butiken.
Sedan var de unge Markus Sylvegård som i tredje perioden gav Malmö energi med sitt frejdiga spel och offensiva genombrott.
Men trots det kändes det lugnt sett ut svartgula ögon. Simon Krekula fick dessutom ett friläge, men istället för mål slutade en tackling framför mål med en oturlig 2+2:a för AIK-junioren.
Och där och då startade raset.
Daniel Zaar pricksköt 1–4 från snäv vinkel med 5.44 kvar av ordinarie matchtid. Strax därefter var det Rhett Rakhshanis tur när han direktsköt 2–4 från klassisk point-position i PP.
Starkt av Malmö att fixa två baljor under Krekulas 2+2:a. och här märktes det att AIK var ett skärrat lag.
Ingen timeout
Och givetvis borde tränarteamet ha tagit timeout här och då fått en möjlighet lugna ner sina mannar, men framförallt för att få ner energinivån hos hemmalaget och i hela arenan.
Nu kunde istället Malmö fortsätta rida på energivågen, som drygt 30 sekunder senare ledde till 3–4 från tidigare nämnde Sylvegård.
Målet granskades dock då Händemark var i kontakt med Ortio. Och här är det alltid svårt att säga vad som är rätt eller fel då vi genom åren aldrig fått någon kontinuitet i bedömningarna. Nu dömdes det mål, och jag skulle tro att det blev så då Mike Kostka var med och påverkade Händemarks åkriktning och då Ortio befanns sig ute vid målgårdens linje.
Onödig tvåa av Pudas
Efter målet fick dock AIK exakt det andrum som man behövde i och med Robin Alvarez onödiga tvåminutare. Lindholm hade ett jätteläge att sätta 5–3, men trots det var det Malmö som fixade två offensiva tekningar i boxplay och genom det ny energi inför slutforceringen.
Och sen hängde den i luften. Kvitteringen.
När sedan Jonathan Pudas onödigt drog bort Alvarez skridskor framför egna kassen så blev pressen på AIK allt hårdare.
Sen kom den – kvitteringen. För när Emil Djuse på något konstigt sätt inte fick ut pucken ur zonen och då Joni Ortio tappade bort pucken passade Alvarez på att trycka in 4–4.
AIK gjorde därefter en fin start på förlängningen, men att Malmö skulle dra det längsta strået var givet i och med matchutvecklingen.
Faller ner i hålet
Detta var en supervändning på alla sätt och vis. Oavsett vilket lag man håller på så är detta sport när det är som bäst – och värst. När det oväntade händer.
Samtidigt var detta en jättekollaps som gjorde AIK:s brister tydliga. För när man är bra så är man riktigt bra, men samtidigt är man också riktigt tafatta när man trillar ner i hålet.
Efter matchen går det alltid försöka hitta detaljer till varför ett lag målmässigt rasar ihop som AIK gjorde – en utvisningen, ett godkänt mål och så vidare.
Men i det här fallet så handlar det om en form av lagmässig kollaps där AIK som grupp inte klarade av att stoppa blödflödet och Malmös energiboost efter första reduceringen. Det vill säga flertalet felande detaljer som tillsammans förstörde AIK:s kväll.
****
Vi får dock inte glömma bort AIK:s fantastiska match fram sex minuter kvar. Med tanke på vilka spelare som saknas så var det en insats som verkligen stack ut och där och då gav positiva besked inför framtiden.
Samtidigt svider ett ras under kort tid mer än vad en fin prestation över lång tid värmer. Fråga bara Skellefteå AIK.
*****
Det kanske mest positiva för AIK den här kvällen var att Jimmie Ericsson var tillbaka och såg pigg ut. Nummer 21 bjöd dessutom på en urtjusig framspelning till Katic 2–0-mål.
Även positivt för AIK att de unga spelarna tog vara på sin ökade speltid i och med att flera av stjärnorna saknas. Framförallt var Wingerli och Ohlsson riktigt bra samtidigt som 17-årige Albin Eriksson visade att han har potential att bli en storspelare i framtiden.
*****
Laget åker nu vidare till Mora och med fyra raka matcher utan en seger efter ordinarie matchtid. AIK kommande veckor är väldigt ovissa och i februari väntar ju dessutom en OS-turnering.
Allt kan verkligen hända den här säsongen. Precis som för ett år sedan känns ingenting givet för AIK.