Jimmie Ericsson spelar sin 500:a match.
AIK jagar tre poäng för att nå 100 poäng den här säsongen.
Motståndaren Örebro är illa ute och ger intrycket av att vara ett stukat lag, som redan nu har börjat forma tankarna för att överleva en kvalserien.
Ändå, oavsett förutsättningarna, SHL är SHL. Örebro har skrällt ett par gånger tidigare under säsongen och kan mycket väl hitta inspiration nog att göra Jimmies 500-jubilium till något med en bitter eftersmak,
Ericssons karriär har haft en fantastisk utveckling. Förra året saknar nästan motstycke. Det är väl möjligen Jörgen Jönsson som har ett liknande år att jämföra med. Han vann ju både SM, VM och OS samma år.
Det är förvisso inte alls omöjligt att Ericsson kommer att göra detsamma. Det som gör AIK:s lagkapten unik, precis som Jönsson, är att de har valt att stanna och vara sitt SHL-lag troget, trots väldigt lukrativa erbjudanden från andra bättre ligor.
Just de valen skapar den så viktiga personifieringen av klubbemblemet som är nödvändig för idrotten i stort. Att ett emblem förknippas med personer och inte att ett emblem är ett emblem. Som det i allt högre grad är på väg att bli i NHL. Och som det riskerar att bli SHL i allt högre grad framöver. Om Jörgen Lindgren och "produktutvecklarna i kavaj" får bestämma.
Därför är det också viktigt att lagen vågar hylla sin hjältar. AIK har varit för dåliga på det historiskt sett, även om deras Wall of fame är ett steg i rätt riktning.
AIK är i riktigt bra slag just nu, även AIK har gjort bättre matcher på slutet än mot Växjö. Med den spets som finns i powerplay och den form laget har, borde det blir tre nya poäng mot Örebro.
Förhoppningvis blir Stefan Warg klar. Kommer att bli spännande att se vad han kan bidra med. Teoretiskt känns Warg som en genomtänkt värvning. Fysiken och puckvinnaregenskaperna är uppsidan. Tempot och skridskoåkningen får fortsättningsvis vara ett frågetecken.
Mitt tips: 4-1 till AIK
***
Esa Pirnes lämnar Gnaget under uppmärksammade former. Krisen i laget är tydlig. Fallet Pirnes är inte heller helt snyggt skött. Gnaget har kraftigt felbedömt försäljningen av biljetter och ekonomin är inte starkare än att laget tvingats skjuta på inbetalningar. Inget helt unikt i branschen, men ändå ett svaghetstecken. Lön och pension är heligt i nästan all form av seriöst arbetsliv. Hockeyn är förstås inget undantag. Därför är det begripligt att Pirnes snabbt tappade förtroendet när Gnaget, enligt hans egna uppgifter, inte ens berättade att de sköt upp betalningarna.
Är föreningen inte mer proffsig än så, är det fullt förståeligt att Pirnes väljer att lämna laget. När det gäller pengar och avtal är det en hederssak att spela med öppna kort. Gnaget gjorde det inte bättre av att antyda att Pirnes inte är lojal som väljer att sticka. Snacka om att låta skärvorna börja yra i glashuset.
Totalt sett är dock historien tråkig. Gnaget ser allt svagare ut och känslan är tydlig att inte mycket lär kunna rädda laget kvar. Att Nylander får testa sänder ut både en och annan krissignal. Ändå är det viktigt att vara öppen i det läge som Gnaget befinner sig i. För snart finns det inte så mycket mer att förlora.
//Adam S