I går spelade undertecknad bortamatch mot Vebomark med Myckle 2.
Matchen i sig var inget att hurra över och vi vann förvisso med 2-1, men det var själva inramningen som gav mersmak.
Små omklädningsrum och en gemensam dusch för båda lagen, samt en liten kiosk bredvid planen - det vill säga precis som det ska vara när man spelar division VI. Det var långt ifrån glamouröst, men det hade sannerligen sin tjusning med att det var sådär enkelt - precis sådär enkelt som det kan och ska vara när man spelar på en lägre nivå.
Ett byalag som Vebomark kan inte med mäkta med konstgräsplaner och stora omklädningsrum, men de kan bjuda på fika, ha en trogen liten skara till publik och bjuda på en bra gräsmatta.
För det är på ställen som i Vebomark som vi hittar de bästa planerna. Det är inte inne i stan. För i stan finns det inte eldsjälar i lika stor mängd.
Och efter matchen så bjöd det lokala bageriet på en tårta till matchens lirare i vardera lag, precis som de har gjort de senast 20 åren. En sådan enkel praktisk grej kan göra det hela så mycket roligare.
Men det är en sak som får mig att känna en viss bitter smak mitt i allt det goda.
För faktum kvarstår att allt färre lag utifrån stan, byalag såsom Vebomark finns kvar. Allt fler flyttar därifrån och de som har tagit hand föreningar runt om i byarna som om det vore deras egna barn finns inte längre i samma utsträckning. Ungdomsverksamheter i byalag är även det nästan obefintligt då det helt enkelt finns för få barn i just den byns upptagningsområde.
Och i Vebomarks fall vill jag säga att det tyvärr ser tämligen mörkt ut. De har den högsta snittåldern i serien och de har inga underifrån som riktigt knackar på dörren. Vebomark kommer att finnas i seriesystemet även nästa år - det är jag helt övertygad om. Men om tio år är jag inte lika säker.
För att en byaförening ska fungera måste det finnas eldsjälar - och det gör det i Vebomark. Men även eldsjälar blir äldre. Och då handlar det om att barnen och barnbarnen tar klivet in i deras föräldrars eller mor- och farföräldrars fina och redan intrampade spår.
Ta med barnet till träningarna.
Låt hen vara med på matcherna.
Lär ditt barn eller barnbarn stå i kiosken och kanske smaka på den kaka du nyligen bakat.
Låt den se det trevliga med att känna att man bidrar med något och att man hjälper till.
För jag tror att det handlar om att göra saker tillsammans. Det behöver inte vara i en lekpark mitt i stan. Det kan vara i lekparken bredvid planen i till exempel Vebomark. Känna gemenskapen med varandra som finns i byafotbollen. Den gemytliga och trevliga stämningen som för många kan vara veckans höjdpunkt när det väl är hemmamatch.
Trenden för byalagen är negativ.
Väldigt negativ.
Men jag hoppas på en vändning inom en snar framtid.
För allting blir inte bättre inne i stan.
Gräset är i så många fall väldigt mycket grönare på byaplanerna.