Jag hade väl tänkt att profilen inte skulle bli för personlig i den här bloggen, men flygresan i natt var svår att glömma. Jag trodde att planet skulle skaka sönder och krascha, men i sista sekunden (Det var så det kändes, men så var det nog inte) lyfte planet och flög vidare. Det handlade om sista flighten från Arlanda till Skellefteå i går.
Det blev att flyga till Luleå och Kallax istället. Så nu vet jag hur AIK känner det - minus inflygningen till Skellefteå. Planerad ankomst, 23.30. Verklig ankomst: 03.35 Bakom mig i planet satt två åttaåringar och skrattade och pratade om krasch och himmlen....Det finns två saker man aldrig pratar om i ett plan: 1) Krascher 2) Bomber.
Bofors är ett besynnerligt lag. De är effektivaste laget - i boxplay. Mål i tre mot fem mot Björklöven. Mål i både tre mot fem och fyra mot fem mot Rögle. Mål två matcher i rad i tre mot fem måste nästan vara någon form av rekord.
Tog en fridag i Stockholm i går. Som en liten mellanlandning och smältning av matchen i Linköping. Expressen duktige krönikör, Magnus Nyström, tyckte nästan synd om Skellefteå. Och lite så kunde man nog känna. Men samtidigt visade Linköping upp ett imponerande spel. Särskilt förtjust blev jag i Tim Eriksson. Liten, snabb och teknisk. I mina ögon var han bäst på plan. Så som Tim spelade, hade jag trott att Virtanen skulle göra.
Tillbaka till det där med fridag i huvudstaden. Hockey är inte ens nära att vara hett. Jo, jag spontanpratade lite med vänner, bekanta och vänners vänner. De hade knappt noterat att elitserien spelade överhuvudtaget. "Jasså, Timrå är så starka i år!? Djurgården, de är väl lika ojämna som alltid de senaste åren. Ojdå, möter de Skellefteå i morgon, När gick gick dom upp?"
Fotboll, fotboll och åter fotboll. AIK är på väg att vinna allsvenskan. Som nykomling. I hockeyn skulle det aldrig vara möjligt för en nykomling att vinna. Det säger kanske mer om svensk fotboll än om hockeyn...