Nu har målvakternas säsong utvärderats, berättats och kritats ner. Nu övergår vi till utespelare och tar såklart det hela i nummerordning och börjar med Erik Andersson. Det har skrivits en hel del om Anderssons familj nu efter guldet med tanke på att hans syster och pappa båda har ett SM-guld. Men lillebror Nils då? Stackars Nisse kände jag. Fick han inte vara med i familjen nu? En härlig individ även det som haft maximal otur i Djurgården den här säsongen med knäskador i en dignitet som sammanfattas av krasch boom bang. Men Nils kommer tillbaka.
Erik Andersson kom till Skellefteå AIK på lån från Linköping och det skulle till en början bara vara någon månad, men snabbt gick det upp för ögonen på många att Erik hade misshandlats och spelats fel något enormt i Linköping som helt enkelt hade slarvat bort hans talang och inte uppskattat den. I Skellefteå AIK fick Andersson förtroende – och tog det dessutom.
Han ställde upp att spela center, ytterforward och hade Krister Holm behövt en till skådespelare till nästa Hollowoodprojekt så hade Andersson hoppat in även där och mellan stolpar och som ledare på Västra stå om så hade behövts. Erik är en lagspelare som ständigt kommer med ett leende från isen och från omklädningsrummet. En spelare som är sympatisk som få och som har ett stort spel i sig – något han visade redan i sin förra sejour i Skellefteå.
Direkt när Erik kom till Skellefteå så var vi i full gång med att göra vår införsäsongenbilaga åt Norran. Vi satt och spånade på idéer och kom fram till en av sakerna på temat "Tre". Det blev de tre fåfänga. Johan Forsberg var gudfadern, men den här gången valdes Erik Andersson ut som en av tre tillsammans med Adam Pettersson och Melker Karlsson. Erik hade show. Han ställde upp på allt som begärdes och kom till och med på egna idéer. Han var en fröjd att ha att göra med i jobbsammanhang och ställde alltid upp på ett professionellt sätt.
På isen stod han för en stabilitet och ett spel som gjorde att AIK valde att behålla honom trots att Martin Sevc anslöt. Ett beslut som visade sig väldigt, väldigt klokt av Johansson och co.
Andersson slutade säsongen på bästa sätt, var bra säsongen igenom och hade egentligen aldrig någon dipp. Han var dessutom den back i hela elitserien som var inne på minst baklängesmål av samtliga ordinarie backar under grundserien. Och dessutom – han vann även plus/minus-ligan i hela elitserien 2012/13.
Erik Anderssons säsong var mycket bra och jag misstänker att det jobbas febrilt från Johansson och co för att behålla Andersson några år till. Det borde han ha spelat till sig rätten till.
/ Lars L