En nagelbitare av rang utspelade sig i kväll i Cloetta center och matchen tog fart från start i ett väldigt tempo. Det var två euforiskt satsande lag som körde på från start, men trots att det nöttes från coast to coast så förblev den första perioden mållös.
Petter Emanuelsson var het återigen och kryper fram som en av slutspelets hetaste. Han serverade Oscar Lindberg till ett delikat läge innan han till slut tog saken i egna händer och satte ledningspucken. När sedan Joakim Lindström också kom med i protokollet trodde nog många att det var klart. Viktor Arvidsson hade sedan ett drömläge att skapa något som inte funnits tidigare i den här semifinalserien – nämligen en ledning med tre mål.
Men i stället föll Skellefteå AIK i den välkända fällan att bevaka en ledning mer än att försöka punktera matchen. Visst går det göra det med huvudet, men i den tredje perioden tappade gästerna kommandot i matchen fullständigt. Linköping fick det tidiga målet som hemmalaget behövde och efter det var det VÄLDIGT mycket LHC i den tredje akten. När sedan Simon Hjalmarsson sköt 2–2 (varför funderade vi ens, det var klart att det skulle bli 2–2 och jag unnar de själar som spelat bort en slant från diverse spelsajter den pengen).
Många, framför allt i sociala medier, höjde på ögonbrynen, rösten, glåporden och annat när de bestämt menade att Hjalmarssons 2–2 skulle ha dömts bort. Jag håller inte med. Carl Söderberg åker förbi Eriksson och kanske visserligen rör honom, men man ser att det inte stör Joacim Eriksson i målet när han söker pucken. Det enda som stör är att Söderberg kommer in framför honom och det måste han ju få göra. Visst, det går att tycka att Skellefteå fått mål bortdömda tidigare på sätt som kan ha en mindre likhet med det här målet (Möllers borta mot Brynäs) men det går inte att bedöma en situation i en match och sedan dra parallellen till tidigare matcher då andra domare dessutom dömde matchen. Nej, i mina ögon ett korrekt hockeymål.
Ett mål som dessutom gjorde att spänningsfaktorn fortsatte och jag älskar verkligen dramatiken som skapas av sudden death. Det är det absolut bästa som finns i ishockey.
Avgörandet skulle komma aningen ologiskt. För det var Linköping som inledde förlängningen klart bäst, hade chanser och som tryckte tillbaka Skellefteå. Men när läget kom var Adam Petterssons förspel perfekt, Oscar Lindbergs avslut likaså. Lindberg avgjorde för andra matchen i följd och med tanke på hur bra han var i Brynäsmatchen så ligger han nog högst i aktierna i de svartgula just nu under slutspelet.
Kritik återigen mot Bud Holloway. Han får en del smällar förvisso, men det måste gå att begära mer av en spelare som stod för 71 poäng under grundserien. Han vet det såklart själv och jag hävdar fortfarande att AIK borde flyga hit hans familj. Är det en så himla dum idé, eller är det bara jag som tänker för mycket utanför ramarna? Vad tycker ni?
Skellefteå AIK har hur som helst 3–1 i matcher och nu har väl ändå luften gått ur LHC.
/ Lars L