En natts sömn ger lite distans och nya perspektiv. Yrkesmässigt tenderar det alltid att bli kaotiskt när tiden rinner i väg som den gjorde under gårdagen. Deadline skjuts fram och varje minut har en ekonomisk konsekvens. Något som följer med en ned i omklädningsrummet efter matchen. Det finns ingen tid att vänta på något. Känslorna var förstås upprörda efter matchen i Skellefteås läger. Konstigt vore det annars. Trots allt tycker jag ändå att det fanns en form av balans i all ilska och besvikelse som gårdagens matchslut innebar. Domarna fick klä skott och min egen åsikt är att incidenten där Markus Svensson fälldes borde förstås ha renderat i en utvisning. Johan Lindström borde ha kunnat undvika att ha sitt ben där det han har det. Utrymmet för en annan tolkning är liten, för att inte säga minimal även om bedömningar alltid måste vara öppet för inlägg från fel håll och kanter. Christensens segermål är det i sak inget fel på och det är också rimligt att se just målet och situationen med Markus Svensson som två skilda moment. Men självklart ska målet kunna videogranskas och dömas bort, precis som det kan göra när det handlar om hög klubba. Enligt dagens reglemente var det, som jag tolkar det, korrekt att målet inte videogranskades. I det här fallet är det alltså reglerna som sätter begränsningarna. Sedan gjorde domaren Lärking det fatala misstaget att göra ringtecken. Ett misstag som i det här fallet spädde på redan upprörda känslor och fick laget att stanna kvar på isen och vänta. En trist händelse i en tillställning som det var fart, fläkt och glöd i. Träffade Cmore-duon Björn Olldén och Niklas Wikegård på hotellet efter matchen. Båda rankade gårdagens match som kanske den bästa i slutspelet så här långt. Ett bra betyg på vilken nivå det handlar om. Eftersnacket var centrerat till HV 71:s segermål i AIK:s läger. Inget konstigt med det. Tidsbristen under gårdagen var att jag själv aldrig hann prata med domarna. Och det är alltid synd när du själv aldrig kan få alla sidor av historien. Inte minst med tanke på vilket blickfång de hamnade i. Lärkings reflexrörelse drev upp nivån ytterligare. Ett rejält skadedrabbat HV 71 lyckades förlänga det hela en match. Och slutspel är slutspel. Anders Ohlsson, tränare tillsammans med Bendelin i HV 71, flyttar fokus helt när Christensens segermål kommer på tal. Han lyfte istället fram AIK:s 3–1 mål i första matchen och talade om solklar offside som de inte hade pratat om. En lite oväntad replik, men också en passning: Showen är igång. Han pratade om att inte dö som offerlamm utan som lejon i strid. Därför har vi en match till att se fram emot. Med en fullt frisk Bud Holloway, som var en de främsta utespelarna, har AIK fått ytterligare ett vapen. Båda målvakterna spelade ju annars varsin huvudrolll. I HV 71 såg Kevin Fiala, Erik Christensen och Toni Rajala stekheta ut. Räkna med en ny färgsprakande kamp under morgondagen. HV 71 ska inte behöva skämmas för sin seger, även om den kom till på det sätt den gjorde. De gav vad de hade och spelade oerhört uppoffrande. Det kändes som om laget hade både lite nedförsbacke, medvind i hemmets trygga kula i Kinnarps Arena. Atmosfären var sprakande och känslan var mer SM-final än kvartsfinal. Men i morgon är det i Skellefteå Kraft Arena. Joakim Lindström och Bud Holloway såg båda oerhört heta ut. Skillanden mellan HV och Aik är att det såg ut som att det fanns mer att få ut av AIK. Jag är tveksam till att HV 71 kan hålla samma höga nivå och den här gången på bortaplan
Tipset är att AIK vinner med 4–2.
I dag väntar ytterligare två kvartsfinaler där vi får se om Färjestad kan säkra en semifinalplats och om segern i Växjö verkligen är vändningen för Luleå.
//Adam S