Jumbon och avsågade Gnaget mot överlägsne ledaren Skellefteå.
"Tabellen ljuger inte" har ju blivit något av ett mantra. Ändå är utgången påfallande ofta väldigt oviss
Skellefteå har ju haft ett par tunga förluster mot nästjumbon, Örebro. Däremot har Skellefteå haft lätt för Gnaget. Och det känns lite som om Skellefteå skaffade sig ett mentalt övertag redan under försäsongen, när laget väldigt enkelt vann över Gnaget även om siffrorna inte blev alltför stora.
Gnaget ligger 15 poäng från HV71, ovanför kvalseriestrecket. Så i nuläget talar egentligen ingenting för att Gnaget gör något annat än spelare kvalserien efter omgång 55. Dit är det elva omgångar kvar.
Det är också det här som har gjort att framförallt alla klubbdirektörer har börjat få kalla fötter. AIK är på något sätt sista hoppet, om inte Djurgården kan höja sig minste ett par klasser. Risken att SHL är en serie utan Stockholmslag kommande säsong, är i nuläget större än någonsin.
Klubbdirektörerna ser "SHL-värdet" falla. Ur ett sportsligt perspektiv spelar det ingen som helst roll. Det lag som sportsligt förtjänar platsen i SHL – ska vara där.
Hockeyförfallet i huvudstaden är inte heller något som har dykt upp ur tomma intet. Flera kolleger har pratat om att det här har varit på gång i flera år. Ishockeyns plats i samhället har börjat tyna. Inte minst i storstäderna.
Att med någon konstgjord andning försöka trolla kvar AIK och illusionera upp Djurgården är kortsiktigt. Hela sporten måste börja jobba från grunden. Den sortens gräsrotsarbete som är bortom klubbdirektörernas fina sfär.
Årets säsong och årets agerande av SHL har på något sätt blivit ett uppvaknande att vi verkligen lever i verklighet där den sportsliga delen är på väg att att bli en minoritet i sammanhanget när det handlar om högstaligan. Den mest sanslösa idéen efter den andra har "avslöjats" i dagstidningarna. Senaste idén, för att kunna hålla lag som BIK Karlskoga, Västerås och andra smålag borta, är att arenan måste hålla viss standard. Sedan den roligaste idén av dem alla: Lönegolv.
SHL, samma organisation, som nyligen gick ut och grinade i tidningen att lagen omsätter i snitt 120 miljoner kronor, men har nästan ingen vinst – ska nu ha krav på sig att vara tvingad att ha nå upp till en viss lönekostnad för spelartruppen.
Jag hade gärna vilja vara på ett möte där de man konstaterar att ett lag har för LÅG lönekostnad. Och hur SHL skulle agera i ett sådant ärende.
Men, nu går vi tillbaka till vad det här egentligen skulle handla om. AIK mot AIK. På Hovet.
Matchen som sådan är förstås intressant för att se hur mycket som skiljer mellan lagen. Det har ju varit stor skillnad tidigare under säsongen och med Skellefteås nuvarande formkurva, talar det mesta för en tvåa i på tipset.
Gnaget samlade ihop sig och kunde vända tillställningen mot Örebro och vann efter förlängning. Starkt gjort av laget, som har Mats Lindgren i båset.
Den mest intressanta delen nu är hur laget ska tas ut i Skellefteå. Med 14 friska forwards i truppen, talar det mycket för att någon får sitt på läktaren och titta på. Det går ju faktiskt att ha 14 forwards ombytta också, men då finns det bara plats för sex backar. Och AIK brukar ju spela med 13 forwards och sju backar.
Petter Emanuelsson har inte fått det att lossna efter sin fina försäsong och ligger farligt nära att hamna utanför laget. Totalt sett är det långt ifrån självklart hur laget ska formeras. Wallson och de övriga tränarna har angenäma problem att jobba med på den här punkten.
***
Färjestad ser allt starkare ut. Laget är nu bland de sex främsta. För Linköping ser det allt mörkare ut.
***
Västerås vann i Nobelhallen i Karlskoga och spetsade till kampen om platserna till kvalserien ytterligare. Djurgården visade styrka genom att besegra Malmö, som har varit urstarka under lång tid.
***
Det är ledsamt att läsa om talangfulle Fredric Anderberg, som tvingas lägga av efter att ha fått svåra sviter av hjärnskakningar. Han är bara 19 år gammal. Hjärnskakningar tycks bli allt vanligare och det är något som sporten måste jobba betydligt hårdare med.
//Adam S