Skellefteå AIK tog sin 17 raka seger och det är en vinstmaskin. Inget snack om saken. Den här gången vann man utan att imponera sådär jättemycket. Laget tog visserligen ledningen med 2–0 rätt snabbt. Men man kom inte ut och sköljde över motståndarna.
Det såg dock så där lagom tryggt ut för de svart-gula. Defensivt fungerade spelet oerhört bra och det kändes inte som om Frölunda sköt några skott. Grejen var att Skellefteå inte heller gjorde det. Det såg nervöst ut i premiären och Hans Wallson, tränaren som bara vinner och vinner, erkände att det handlade lite om premiärnerver. Det och att Frölunda faktiskt spelade riktigt bra defensivt också.
Nu tror jag dock att hemmalaget hade kunnat avgöra detta redan tidigare om det inte blivit en massa spel i boxplay. Man visade att skickligheten i fyra mot fem är bra, men man vinner inga matcher i utvisningsbåset.
Den nya regeltolkningen borde gynna Skellefteå, men den verkar inte ha satt sig. Den här matchen var återigen ett bevis på att det aldrig kommer att kunna vara den nolltolerans mot spelförstörande moment som det snackas om, och spelarna sa att det är svårt att veta vad man inte får göra när det blir olika bedömning. Nu blev det som vanligt felaktigheter åt båda håll om man vill kalla det för det. Vilket är sant då det smet igenom en hel del trippingar, slashingar och hakningar den här kvällen. Men åt båda håll. Det blev lite grinigt också. Men det är inte så konstigt då domsluten blir märkliga.
Annars var det konstigaste domslutet det mot Melker Karlsson, som stod och tog emot crosschecking på crosschecking i ansiktet, och fick samma straff som Erik Gustafsson. Där har ni ett problem som domarna borde ta upp. Det är nämligen inte första (eller sista) gången som det här sker. Domarna måste kunna se om en spelare är mer aktiv i ett sådant läge.
Nu tappade Skellefteå AIK matchen på grund av domarna heller. Utan tränare Wallson slog huvudet på spiken då han sa att "det blev lite mycket fancy-fancy med dropp i fel delar av planen". Skellefteå AIK började nämligen tulla på reglerna och Frölunda visade sig vara ett lag som kämpar extremt hårt och kan utnyttja när motståndarna slappnar av lite.
Nu fick AIK bevisat att man inte har råd att göra detta och det lär säkert tas upp när matchen ska analyseras av tränargänget.
Den här gången blev det tre poäng, men bara för att laget lyckades använda energin till att vända matchbilden efter 3–2 målet. Det här gången blev det bara nära ett poängtapp. Nästa gång vet man aldrig.
ooo
Joakim Lindström har varit glödhet på träning. Idag visade han att han är en fantastisk hockeyspelare. Han la fokus på spelet och briljerade.
ooo
I Frölunda finns det en spelare som också är riktigt bra. Han heter Dick Axelsson och kan vara magisk. Nu la han fokus på att snacka till sig 10 minuter för "Abuse of Officials". Som jag sa, du vinner inga matcher i utvisningsbåset.
ooo
Stefan Steen debuterade i SHL med noll i räddningsprocent. Så otroligt tråkigt för Steen som är en riktigt bra keeper. Men ibland så har man verkligen otur. Steen hade det med siffrorna idag.
ooo
Drygt 5 700 på läktaren. Det var snyggt.
ooo
Snyggt var också hyllningen av gulden. Ända tills dess att guldet från i våras inte vecklade ut sig. Där kan man också snacka om otur.
ooo
Jonas Frögren målskytt! Det är värt ett utropstecken. Minst. Kul för "målmaskinen från Gonäs".
ooo
Oscar Sundqvist ska också ha ett extra omnämnande. Tillsammans med Pontus Petterström så dominerade Bodensonen i boxplay och Sundqvist visar att han har att göra i SHL, om någon tvivlade.
ooo
Ja, det var väl allt. Tre poäng är alltid tre poäng.
// David E