Statistik är alltid kul.
52 skott på mål. 20 utanför mål och 13 blockade skott. Det ger en summa av 85 avslut mot mål. Två mål blev facit.
Spontant är det lätt att leta fel hos Skellefteå.
Men det går också att peka på ett motiverat försvar hos Gnaget.
Min filosofi är att det alltid är rätt att hitta sin egen väg inom ramen av rimliga regler för att uppnå bästa resultat. Funkar det att slå sarg ut, spelar det ingen roll om det är roligare att se målarfärg torka. Genererar det poäng på bästa sätt - då är det rätt väg att gå.
Men samtidigt, tycker jag SHL/Hockeyligan ska jobba aktivt för att en offensiv hockey ska premieras. Det offensiven som ska generera titlar och vara i fokus, inte defensiven. Ändå utsluter de båda alternativen inte varandra. Det finns inget lag som kan spela i offensiv zon i 60 minuter och därför det finnas något att falla tillbaka på i defensiv zon också.
Den här säsongens årsmöte, där hockeyligan sitter och diskuterar just hur hockeyn ska bli mer offensiv och rolig, bestämdes att det skulle bli nolltolerans mot spelförstörande moment.
Det har väl fungerat sådär. Nu är inte det här en passning till någon enskild domare, för om saker ska fungera är det i första hand en fråga som måste hanteras bra på ett betydligt högre plan.
Tycker inte att årets experiment har genererat någon roligare hockey, snarare tvärtom. För numera börjar ju även tacklingar bli alltmer sällsynta. Och tacklingar är en oerhört viktig del av spelet. Har känslan av att tacklingar har blandats ihop med spelförstörande moment.
Gnaget och även Växjö gjorde vad de var tvungna att göra för att kunna vara med i matchen. De spelade med en ultradefensiv där det sällan eller aldrig var mindre än tre man vid backcheckingen.
Och det får mig att undra vad lagen står för? Min uppfattning är att ishockeyn fortfarande i första hand handlar om att släppa in färre mål än motståndaren. Spelet utan puck och position i förhållande till pucken är intressantare än på vilket sätt man bäst utmanar en motspelare med puck i fart.
Och hur förhåller man sig när man utbildar spelare? "jo, grabbar, hockey är ett spel utan puck. I dag ska vi träna på att följa motståndare utan puck."
Ishockey är ett spel och ändå talar sig till och med experter varma om backar som slår ett bra "förstapass.". Att kunna slå en passning i ishockey är en av de mest fundamentala delarna av hela spelet. Sedan finns det backar som även kan slå tvåzonspassningar. Men hur ofta sker det. Inte så ofta att det kan vara helt avgörande när det handlar om en värvning. Och vi vet ju alla vilket värde det har ett "förstapass" har, ifall backarna har order att spela sarg ut.
Offensiv hockey och viljan att göra mål är i sig underhållande. Sådan hockey ska premieras. Och hur det ska vara möjligt måste hockeyligan fortsätta att diskutera. För veckans matcher visar att det inte är färdigdiskuterat när det gäller den delen. Det ska löna sig att vara offensiv. Men anledningen att inte fler lag är offensiva är enkel; det lönar sig i för hög grad att vara defensiv.
Och genererar det poäng är det också respekt. För frågan hur spelet ska arta sig är en fråga högre upp än inom lagen i SHL.
Jag är öppen för att man börjar rucka lite på heliga kor. Målvaktens skydd har börjat växa igen. Och det verkar vara svårt att reglera det. Så därför hade jag velat se experiment med större mål.
Släpp upp ytterligare två lag i elitserien. Då ökar marginalerna och ytterligare ett par lag kanske vågar spela ett spel utan dubbla säkerhetsbälten (läs "alltid fyra fallande spelare när laget anfaller).
Gnaget spelade med hjärta i afton och Daniel Larsson var stabil i målet. Skellefteå spelade med stor energi. Arvidsson formligen flög fram på isen och Joakim Lindström visade för 19 matchen att Per Mårts har kraftiga begränsningar som förbundskapten.
Mårts ska förstås göra så att spelare av Lindströms kaliber inget annat vill - än spela i Tre Kronor.
Nu väntar vila två dagar och matchfritt under en vecka.
***
"Wall of fame" var väldigt pompöst och fint. Det är alltid vackert när en klubb hyllar sina hjältar. Och om det är någon klubb som har hjältar och en historia så är det ju AIK.
Det finns förstås fler namn än de sex som blev hyllade. Med betoning på vad spelarna har gjort för klubben är det ändå svårt att förstå att Pär Mikaelsson inte platsade bland de sex som kom upp på "Wall of fame". Känns som ett svek mot legendaren, som faktiskt höll upp hypen under många av de riktigt svåra åren, när AIK var på botten. I framgång är det lättare att glänsa.
//Adam S