Tre matcher och tre förluster.
Ingen drömstart på matchsäsongen direkt.
Dessutom. Tre mardrömsstarter med mål efter 36, 63, och 34 sekunder i matcherna.
AIK har därmed startat säsongen och matcherna på samma sätt. Segt.
Mot Luleå gjorde man dock sin bästa match denna vecka som innehåll tre matchr på fem dagar.
Rent logiskt borde man inte varit piggast den tredje matchen, men så var det.
Det var mer skridskoåkning, mer tacklingar, mer känslot och bättre passningsspel. Detta utan att det egentligen var bra.
Att släppa in mål tidigt tre matcher i rad är dessutom ett underbetyg för inställningen. Man ska kunna gå ut och kriga från start. Inte försöka börja när man gett ett handicap.
Att starta i uppförsbacke är inte speciellt lätt och det borde man ha lärt sig.
Som tur är delas inga poäng ut i träningsmatcherna och det kan AIK tacka för.
När det gäller spelarkritik så gjorde många sina bästa matcher för säsongen, men man kan inte strunta i att hylla Adam Larsson som återigen var den bästa.
Skrbek visade återigen att han är ett perfekt komplement.
Framåt handlade det om Jimmie Ericsson igen. Erik Forssell var klok igen och dödade tid i boxplay. Johan Forsberg bra igen och Martin Lundberg var lika smart som Erik Forssell.
På minussidan kan man plocka fram Jyri Marttinen som inte fått en bra start på säsongen. Han ser vilsen ut och verkar inte fokuserad. Men jag tror att han kommer ju närmare elitseriestarten kommer. Det kommer att behövas.
För övrigt så storspelade Anders Nilsson i Luleås mål. Han stoppade det mesta i kombination med att AIK inte alls var effektiva.
Det måste bli bättre. Mål ger poäng, så är det bara.
Nu åker jag hem. Höres i morgon.
// David E