Skellefteå AIK har nått 100 poäng efter 48 matcher. Det innebär att laget är på tresiffrigt som tredje snabbast genom tiderna.
Rekordet har Färjestad som nådde 100 efter 43 matcher säsongen 01/02.
Men kvällens match och 4–2-seger var mer än tre poäng. Det var en seger och en vändning som visade att AIK har stark karaktär, aldrig ger upp samt tar fram sin tävlingsjävel när mycket går emot och spelet inte flyter på.
Den som i mina ögon ska ha störst cred för det är kapten Jimmie Ericsson.
Idag var han precis så bra som Jimmie kan vara. Det betyder att han hela tiden hade en vass nagel i Örebroögat – något som tände sina mannar samtidigt som de vitklädda åkte omkring och var förbannade på AIK, och framförallt nummer 21.
Under matchen firade dessutom Jimmie Ericsson sin 500:e match med AIK, något han välförtjänt hyllades för innan nedsläpp.
På den långa tiden i AIK-tröjan har Jimmie gått från en yvig forward till en krigare och kapten som alltid går i bräschen – egenskaper han som sagt plockade fram ikväll.
Men det som i mångt och mycket tände Jimmie och AIK var Tim Wallace respektlösa tackling på Erik Andersson i den andra perioden.
På pressläktaren surrades det en hel del om att situationen var "svårbedömd". I mina ögon var det raka motsatsen då jag tyckte det var tydligt att skapa sig en bild över det hela.
Erik Andersson fick en fladderpass från sin backkollega och rörde således aldrig pucken. Ungefär två sekunder efter att pucken passerade Erik och var nere i hörnet fick Andersson en helt och hållet respektlös tackling från Wallace, som utan tvekan hade all tid i världen att undvika den.
Om själva tacklingen i sig var ful och tog i huvudtrakten hann jag tyvärr inte se. Men att Wallace tog flera skär, laddade och tacklade en spelare som aldrig rört pucken, var helt uppenbart.
Att domarparet Persson/Sjökvist dessutom missade det hela, eller valde att inte ta utvisning, tycker jag är bekaligligt.
Det spelar absolut ingen roll vilken spelare eller lag som delar ut dessa typer av smällar. Jag tycker alltid att det är respektlöst och totalt onödigt, och något som lägger ett mörkt sken över sporten.
Men smällen var trots sin bryskhet det som tände AIK och matchen.
Efter det och fram tills domarna blåste av tillställningen fanns det en glöd samt en nerv som hemmapubliken inte fått uppleva på ett tag.
Och när väl domarparet valde att ge AIK ett powerplay (första PP:et kom efter 53 minuter) kom också vändningen.
Möller bombade in 2–2, Arvidsson 3–2 och därefter avslutade AIK och Möller med 4–2 i tom bur – ett mål som också betydde att Oscar gjort ett hat trick.
Så sammanfattningsvis var kvällen ett stor jubileum för hemmalaget.
Positivt var också att Erik Andersson slapp en hjärnskakning. Något som AIK och den gentlemannamässiga backen också kan jubla över.
*****
Stefan Warg presenterades för hemmapubliken innan matchstart. Han fick applåder och förväntas nu göra debut mot HV71 på lördag.
I mina ögon var det trist att Warg inte fick göra sin AIK-premiär ikväll. Han fyllde ju år samtidigt som Örebro är hans moderklubb.
Däremot förstår jag helt och hållet att AIK vill vänta någon dag till.
Ni minns väl hur Ryan Vesces debut såg förra säsongen?
Även om Vesce var en flopp från början till slut, och är en helt annan spelare än Warg, så var det ett bevis på hur det kan gå när man slänger in någon för tidigt.
*****
Är det någon annan än jag som börjat tröttna på AIK:s intro och inramning vid hemmamatcher?
Jag vill inte påstå att inramningen är dålig. Men den känns medelmåttig och väldigt uttjatad.
AIK är bäst på väldigt många plan men just här ligger de efter flera andra klubbar i Sverige.
Inramningen är extremt viktigt och faktiskt en detalj som lockar folk till arenan. Publiken kommer inte enbart för hockeyns skull.
*****
Henrik Sedin missar OS i Sotji. Ett mardrömsbesked för Tre Kronor.
Vem som blir hans ersättare är ännu inte klart. Det lutar väl kanske åt Marcus Johansson, eller Patric Hörnqvist.
Däremot kanske detta kan öppna för Jimmie Ericsson. I alla fall minskar inte hans chans till speltid i OS.
// Arvid M