Fullsatt.
En härlig volym.
Tacklingar.
Känslor.
En filmning!?
Kvällens derby var nästan en komplett tillställning. Det var möjligen en ren fight som saknades, men det är politiskt inkorrekt att tycka så. Man ska inte stå upp för sina lagkamrater i svensk hockey. Det är förbjudet precis som proffsboxning.
Nu ska jag inte fastna i ytterligheter. Det finns så mycket annat att koncentrera sig på.
Till att börja med: Vilken härlig match.
Första perioden går inte till historien som den bästa derbyperioden, men kampen och tempot fanns redan från början. Ingen spelare höll igen och det delades ut tacklingar så fort det fanns möjlighet. Det var länge sedan jag såg en hockeymatch med så mycket tacklingar och försök till tacklingar.
Luleå gjorde som de brukade, kämpade, kämpade och kämpade. De påminde lite om Brynäs, men ett lag som är klassen sämre.
Till skillnad från Brynäs har inte Luleå samma snabba spelvändingar och inte heller samma kompakta totalförsvar. Misstagen kom, tillslut.
Niko Dimitrakos har nyckeln till nästan alla försvar. Efter att Gabriel Karlsson dyrkat upp Luleå första gången i mittperioden, visade Dimitrakos NHL-klass, när han drog på sig all uppmärksamhet och friställde Forssell.
Forssell tackade, och gjorde 2–0 i krysset, på NHL-manér.
AIK hade chansen att göra fler mål. Luleå var inte ofarliga, men skapade inte alls samma klara chanser som AIK. Kimmo Koskenkorva gjorde allting rätt när han kom fri, men insidan stolpen hindrade honom. Forssell sköt en hundradel för tidigt - eller var det för sent, efter 2–0 målet.
I början av tredje perioden var Gabriel Karlsson fri.
Många hade framskjutna biroller i AIK denna afton, men Andreas Hadelöv var slutligen den spelare som fick huvudrollen. Han var felfri denna afton. När Mats Lavander gjorde 2–1, var Hadelöv chanslös. I övrigt agerade han lika säkert, som när han var som bäst förra året.
Sen ramlade han väldigt lätt, när Omark flängde kring målet med sin klubba. Men samtidigt, ska inte forwarden åka och flänga med klubban i den regionen. Incidenten blev avgörande, då McDonell gjorde 3-1 i powerplay.
Roger Kyrö säger: "Ruggig filmning".
Mats Lindgren säger: "Jag såg inte situationen"
Jag säger: Rutin.
Filmning eller inte. Hadelöv förklarar det egentligen bäst själv: "Sånt där jämnar ut sig över en säsong".
AIK förtjänade att vinna denna afton. De var det bästa laget på planen och återigen visade laget en enorm styrka över hela planen.
Laget har stora möjligheter att bli bäst i elitserien - på hemmaplan. Bortaspelet avgöra på vilken halva av slutspelplatserna AIK slutligen ska hamna på.
***
De riktiga journalisterna, de från Luleå, fokuserar hårt på "domarskandalen", när Omark åkte ut för att ha fällt Hadelöv.
***
Niko Dimitrakos syntes inte så mycket i spelet som han brukar. Men när han väl syntes, var han sannerligen brutal. Assisten och förarbetet till Forssells mål är klass rakt igenom. Två assist igen och nu är Dimitrakos etta i poängligan.
***
Frälsaren Lubos Bartecko var förvånansvärt osynlig under dagens match.
***
Fredrik Krekula gjorde sin bästa match för året. Han är en underskattad spelare
***
Vilken stämning. I och med mitt besök i Scandinavium har jag varit i alla arenor. Jag har inte varit Rögle sedan ombyggnaden och omstarten i elitserien. Men när det blir så bra som i lördags, undrar jag om någon annan elitserieklubb kan konkurrera i kampen om bästa publiken.
//Adam S