Skellefteå AIK toppar fortfarande SHL, sett till antalet poäng.
Spelmässigt är laget just nu inte ens nära den övre halvan, något som blev ännu tydligare under kvällens 4–2-förlust mot HV71.
Det stora problemet just nu är helheten. AIK är alldeles för ojämna över hela banan där Markus Svensson och försvarsspelet darrar samtidigt som offensiven har stora problem, särskilt att sätta puckarna i nät.
Men det som oroar mest, om vi tar på oss AIK-glasögonen, är att det som under senaste åren karakteriserat laget inte finns där just nu, det vill säga glöden, passionen och viljan att prestera i 60 minuter och slåss för tre poäng.
För tillfället är AIK:s prestationer så svajiga att dipparna, likt kvällens andraperiod, tar död på matcher och inte ens håller låg SHL-klass.
Sedan är det lätt att hitta brister i vissa moment och bland vissa spelare som kanske inte håller måttet. Men för AIK:s del är det ändå helheten som just nu inte fungerar.
Ett annat tydligt tecken på svackan är att spelare som Jimmie Ericsson, Erik Forssell och Joakim Lindström – bara för att nämna några – inte plockar fram sitt krigarhjärta och visar pondus när det går trögt. Det gjorde de förut. Då gav det effekt.
Det är också enkelt för AIK:s del att falla tillbaka på att laget hela tiden är inne i en resa och att svackor kommer. Visst, sånt händer. Men det stora problemet just nu är att spelarna och ledarna inte blir tillräckligt förbannade.
Bert gick visserligen ut efter matchen, i en intervju med C More, och sa att prestationerna inte duger just nu. Något han har helt rätt i. Sådant är det jag vill se mer av.
Sedan är det väl viktigt att komma ihåg att Skellefteå AIK fortfarande leder SHL. Så pass viktigt att jag inte helt och hållet ska måla fan på väggen trots att det är väldigt blekt just nu.
Men det som trots allt betyder någonting, och nu snackar jag både för laget men framförallt för supportrarna, är att för första gången på väldigt väldigt länge så finns det en oro var detta lag just nu står.
Den känslan har inte funnit med i bilden under de senaste 1,5 åren. Och det är den oron som faktiskt betyder någonting.
Inte att AIK har fem raka förluster, att Jimmies OS-form är långt borta, att Henrik Karlsson har lämnat, att Johan Alms skada är värre än befarat, eller att AIK fortfarande leder SHL i relativt stor stil.
Oron var exakt AIK står i förhållande till fjolårssäsongen och de andra heta lagen i ligan är det som faktiskt betyder någonting.
För just nu är AIK inte den självklara ettan i Sverige.
Om det bara är för stunden eller om så även är fallet i april – ja det återstår att se.
*****
En situation från matchen som jag måste få ventilera är Riley Holzapfels armbågstackling i Oscar Möllers huvud.
Hur fasen kan en spelare vara så förbannat respektlös att trycka dit en huvudtackling på det viset? Att den dessutom kommer med bara sekunder kvar av matchen och när HV71 leder och kommer vinna matchen gör det hela bara ännu mer tragiskt.
Vi brukar snacka om respekt för varandra. Det där är jävligt långt ifrån respekt.
*****
På plussidan i HV71 så måste jag ju nämna 17-årige Kevin Fiala.
Den schweiziska supertalangen kan bli hur bra som helst och är helt klart fantastiskt att titta på!
*****
På plussidan i Skellefteå AIK så blir det Stefan Steen.
Han kom in och gjorde en prickfri insats i den tredje perioden.
// Arvid M