Skellefteå AIK hade borta en hel del spelare och hade sju juniorer på isen mot Luleå. Det blev förlust och den var rättvis.
Men hade man spelat som man gjorde i första perioden hela matchen så hade man vunnit.
Man startade svagt, precis som vanligt. Något som måste rättas till om det ska bli en rolig säsong för AIK. Men sedan tog man över och då spelade man en hockey som faktiskt såg riktigt bra ut.
Årets AIK kan vårda puck. I första perioden hade man tålamod och började om istället för att stressa iväg ett pass. Man lyckades också ta sig in i zon trots att Luleå stressade högt i banan och väl inne i zon så höll man pucken länge där. Passningsspelet var av hög klass och man var inte det minsta stressade. Något som också syntes i powerplay. I år ser man embryon till goda tankar. Mot Luleå så höll man pucken inom laget och spelade runt tills öppningen kom för backskott på blå. Att det inte blev mål var många gånger otur och en tredjemålvakt som spelade otroligt inspirerat. Sedan är det väldigt ineffektivt många gånger. AIK skapar chanser, men skott i mage och på benskydd börjar bli en vardag.
Nu höll detta bara en period för i andra så började man sprida puckar, man försökte sig på saker som inte ens Wayne Gretzky behärskar och man tappade puck på fel ställen. Luleås två mål kom efter enkla misstag och det har man inte råd med. Man bjöd nästan Luleå på segern.
Luleå gjorde dessutom mål på sina chanser, vilket AIK inte gjorde. Nu ska man dock inte bara skylla på att AIK var slarviga. Luleå hade en helt annan intensitet än Skellefteå i andra perioden och naturligtvis så stressade de AIK till misstag.
Men skillnaden var att AIK hanterade stressen från Luleå på ett bättre sätt i första perioden.
Tredje perioden var sömnig och ganska jämn. Luleå flyttade hem och krympte ytorna för AIK.
Om det förra derbyt var intensivt så var detta raka motsatsen. Det blev nästan ingen derbykänsla alls. Bröderna Abbott var de enda som ville skapa den känslan och Christoffer Norgren stod upp bra och försvarade sina spelare. Men det var väldigt lite heta känslor. Cam Abbott drog på sig en tia i slutet, men förmodligen var det några f'**k till domaren som skapade den.
Nu höll jag i och för sig nästan på att glömma Martin Sandgren. Han spelade inte många byten, men det var nästan alltid något som hände när han var inne. Lite gruff, en rejäl tackling eller något annat med energi. Sandgren är en begränsad spelare, men energin är det inget fel på. Han försökte verkligen tända matchen och ska ha heder av detta.
När det gäller spelarkritik så kan man konstatera att det är bättre att spela Erik Forssell som back istället för Yared Hagos som inte var till sin fördel. Och det visste han om själv.
Niklas Strandberg har haft det jobbigt på försäsongen, men nu gjorde han en bra match, precis som mot Kärpät.
Att han får spela med Pavel skrbek kan naturligtvis ha med saken att göra. Skrbek är en nivå bättre i år. Så är det bara, och han var bra redan i fjol.
Nicklas Burström är liten, men han är riktigt bra. Några kilo och centimeter och nästa stora backtalang är här.
Juniorkedjan var återigen bra, man blir inte överraskad längre.
Brad Moran känns rappare än i fjol och bjöd på många läckra passningar.
Just nu känns målvaktsfrågan som ett frågetecken. Nicklas Dahlberg var lysande i fjol, men nu är han ingen matchvinnare. Han är inte dålig, men gör inte räddningarna som behövs för vara tungan på vågen. Hadelöv känns stabilare så här långt, men han har inte heller varit den matchvinnare som en målvakt kan vara.
Detta var dock inte en match man ska dra några större växlar på. Eller som Jonathan Hedström sa:
"Det är alltid kul att göra mål och vinna. Men de har borta en massa spelare och det blev ingen riktig bra match"
Den 24 september gäller det däremot. Då gäller det att inte bjuda på något.
// David E