Jag skrivit spaltmeter om domarinsatser. I den här bloggen och i tidningen. Domarna ska också granskas som allt annat i branschen. Det som skiljer domarna från övriga etablissemanget är att hela deras organisation är mycket sämre än spelarnas. Man får det man betalar för. Och hela domarsituationen och orgnisationen måste ses över. Kvällens match är ett nytt exempel på det. Det är en solklar tripping på Markus Svensson. Det syns tydligt. Det behövs ingen repris. Två domare borde inte ha missat det. Misstaget blir extra påtagligt när situationen blir helt matchavgörande. Det lägger en trist sordin på en annars fantastisk tillställning. Den fjärde kvartsfinalen blev också den klart bästa. En fylld Kinnarps Arena gjorde vad de kunde för att bära fram sitt lag. Tränaren i HV 71 poängterade att de inte vill dö som offerlam. Nu är de vidare som lejon och gett ett litet liv åt den här serien. Känslan allmänt i Jönköping och i deras tidning, Jönköpingsnytt, var att den här serien mer eller mindre var över. Torgny Bendelin tycks ha velat annat. Han slet av sig tröjan under torsdagsträningen och slog sönder en klubba. Undra vad han hittar på till söndagens match? AIK såg inte riktigt heta ut som de har gjort tidigare under inledningen av matchen. När HV 71 fick övertag, fick de ny energi. AIK blev allt starkare och när Bud Holloway kvitterade med drygt tre minuter kvar av matchen, var det också symbolen för vändningen. AIK såg heta ut under större delen av sudden death, vann skotten med 9-4 i fjärde perioden. Men det räckte inte denna afton. Istället väntar en femte match, men den här gången på hemmaplan i Skellefteå. 3-1 innebär att HV 71 har gett den här serien lite liv. Slutspelet har vaknat på allvar i för regerande mästerna. Trots förlusten är det här ändå den 17 raka slutspelsmatchen utan förlust under ordinarie tid. En av sakerna som laget faktiskt kan hitta glädje i, inför kommande match.
//Adam S