Det luktar...
Jo, men det är väl lite farligt att säga det gyllene ordet på fyra bokstäver. Men ska Luleå vinna SM-guld så måste de skriva historia och jag tror inte att de fixar det. Nä, 3–0 i matcher har inget lag vänt i en SM-final och naturligtvis finns det ingenting som talar för det. Frågan just nu är om det blir ytterligare en hemmamatch, eller om fansen har hoppat i Skellefteå Kraft Arena för sista gången den här säsongen.
Den här matchen var naturligtvis Luleås bästa i finalserien. Man startade i ett sanslöst tempo och det var inte långt bort att man tagit ledningen redan efter några sekunder. Norrbottningarna var helt enkelt på tå som det brukar kallas. Luleå fortsatte också att tugga och jobba och visade verkligen att man inte hade gett upp finalserien efter 0–2 i matcher. Det var faktiskt så att det var lite orättvist att hemmalaget hade ledningen efter två perioder. Skellefteå stod inte riktigt att känna igen och framför allt var det den första passningen som var det som spökade. Det blev, precis som backen Tomas Skogs sa efter matchen, "alldeles för mycket kladdande i egen zon". Vilket innebar att farten i anfallsspelet blev lidande.
Men det spelar egentligen ingen roll. Skogs fortsatte vara klok och sa att "det inte spelar någon roll hur man vinner. Segrarna räknas och ingen jäkel kommer att komma ihåg hur man vann". Dagens sanning, för ännu en gång så lyckades Skellefteå AIK hitta den där vägen som ledde till seger.Det kanske inte var den vackraste av segrar, men den här gången visade laget att man också kan vinna via ett hårt jobb. Årets Skellefteå AIK har en sådan enorm bredd, och det handlar inte enbart om spelarmaterialet.
Som vanligt var det några spelare som stack ut lite extra. Det brukar ju alltid vara så.
Segerorganisatörerna denna gång blev främst en obesegrad målvakt från Hedesunda (vilken jäkla plock i andra perioden), en finalälskande tjeck (vilken match och vilket jäkla skott), samt en kusmarkare (vilken speed och vilket självförtroende då han bombade upp segerpucken i nättaket).
Eriksson i målet håller på att ta en ruskig revansch från fjolåret då han något sliten förlorade målvaktsmatchen mot en Niklas Svedberg som var i zonen hela finalspelet. Nu håller Eriksson på att vinna målvaktsmatchen mot en Johan Gustafsson som spelar sin livs hockey. Och det säger ju inte lite det.
Sevc visar, speciellt i dessa tighta tillställningar, varför det var helt rätt att Lasse Johansson plockade in honom sent i laget. Det syns hur han njuter att vara på isen, och i omklädningsrummet är han iskall och det känns som om han bara tycker att han gör sitt jobb.
Sedan har vi då denne hackspett från Kågedalen som på egen hand redan har fixat det årliga priset "Årets by" hem till Kusmark. Folket på Ladugatan, Högränd, Reinholdsvägen och alla andra gator i byn måste väl snart spricka av stolthet av sin guldgosse.
Dessutom har Arvidsson visat att det är i Coop Arena han är som bäst. Avgör han på torsdag igen?
ooo
Apropå spelare som sticker ut. Det var inte mycket kvar av matchen när Luleå hade sin bästa chans till kvittering, om man räknar bort Linus Perssons ribbskott. Men det går ju inte att göra mål när både Martin Lundberg och Melker Karlsson offrar sina kroppar för segern. Den bilden, när 90-talister kastar sig likt ett synkroniserat simhopp, bredvid varandra kommer jag aldrig att glömma. Det kallas klubbhjärta och det kallas guldhunger. Men det var fler som jobbade extremt hårt den här gången.
ooo
Små marginaler har det snackats om hela slutspelet. Men den sekvensen då Melker Karlsson skjuter i ribban, Bellemare tar en onödig utvisning och Luleå gör mål efter fem sekunder i powerplay är ju nästan sjuk.
ooo
Jag tror att jag spelar det bästa till sist. North Power, Västra Stå, en taggad sittplats. En och en halv minuts stående åska av applåder och ett taktfast "JOBBA JOBBA AIK" var en helt sanslös upplevelse. Frågan är om inte det var det som drev Lundberg/Karlsson att unisont vilja täcka skott. Precis som kapten Eriksson och tränare Robertsson sa innan matchen. Det är publiken som tar fram de sista procenten.
Den här gången var publiken bättre än hemmalaget.
// David E