Igår var det dags att runda av naturgräsplanen i Bureå på Tallbackas historia.
Flera tusentals matcher har spelats där och igår spelades den sista. Det var när Bureå Legends tog emot Bureå/Sunnanå under lördagseftermiddagen och ska jag vara helt ärlig var jag imponerad över det jag såg.
Bureå Legends vann med 2–1 efter att Morötränaren Fredrik Asplund avgjort i slutminuterna med en fin språngnick som faktiskt tåls att jämföra med Henke Larsson dito i EM–mötet med Bulgarien.
Men visst, en några kilon lättare Larsson än nämnde Asplund var väl lite smidigare i hela aktionen. Fast snyggt var det ändå. Det ska vi absolut inte ta ifrån honom.
Överlag så var det faktiskt bra spel från många lirare. Vindsnabbe Johan Hellström visade klass rakt igenom. Peter "Eson" Eriksson var tuff framåt och en kille som Nicklas Kauppi kan än. Bakåt så var Peder Jonsson som vanligt tuff och hade inget emot att lasta långt, men tämligen god precision var det - det kan vi ge honom. Han borde gott och väl fortsatt några år till. Hans backkollega Daniel Helsing var även honom sig lik och kunde mer än gärna gå in i duellerna. Resolut och inger respekt – sådana behövs.
Men det var i målvakterna som mina främsta plus ska utges. Helmer Renström var ruskigt bra i sin halvlek och Lars Bjurman var nästan än bättre i hans. Bjurman stod för en ruskigt fin räddning på Heydaris frispark från nära håll. Hatten av.
Utöver den lilla nostalgin som var på Tallbacka så kunde man faktiskt också se lite nya stjärnor skapas.
Sunnanås vänsterback Ayanle Ismail var ruskigt bra. Och då menar jag verkligen ruskigt bra. Han stängde allt på sin kant och var den enda som kunde stoppa übersnabba Hellström.
Ayanle är ett namn att minnas.
Han ska de ta vara på och låta ge honom chansen, och ett lag från en högre division borde absolut vara intresserade.