En sak har vi lärt oss av årets Skellefteå AIK, och det är att laget hatar att förlora – och gör det också väldigt sällan.
Särskilt två gånger i följd.
Det har egentligen bara hänt en gång den här säsongen. Först 3–5 borta mot IFK Helsingfors i CHL för att två dagar senare förlora med 4–5 efter straffar borta i Örebro.
Jag räknar faktiskt inte in AIK:s 1–3 mot Frölunda och 4–5 mot Jyp två dagar efteråt, detta eftersom CHL-åttondelen egentligen är en match över sex perioder, som AIK till sist gick segrande ur.
Och i det första fallet, som helt klart är två förlustmatcher i följd, så var trots allt AIK:s möte med IFK en helt betydelselös match eftersom AIK redan var klara gruppsegrare . En viktigt detalj att lägga med i ekvationen – en detalj som också märktes på den finska isen och således påverkade resultatet.
Fjolårets AIK var precis som årets upplaga väldigt svår att besegra. Skillnaden är den att då visste AIK att de skulle vinna serien. Det är man inte lika säker på den här gången.
För det tog inte lång tid under förra säsongen innan vi kunde börja räkna in AIK:s andra raka serieseger. Skillnaden ner till tvåan i tabellen blev snabbt upp emot 15 poäng. En ledning som givetvis – även om AIK aldrig själva skulle erkänna det – påverkade inställningen och insatserna i vissa matcher.
Fjolårets AIK hade faktisk två förlustrader som uppgick i tre matcher samt en streak som slutade i hela fyra raka nederlag. Det var givetvis inte roligt för AIK, både resultatmässigt och då vissa supportrar svor och kastade glåpord över sitt älskade mästarlag. Men AIK med en iskall Jimmie Ericsson i spetsen höll sig helt lugna eftersom de visste hur pass bra de var samtidigt som laget hade råd att få tokspö i ett par matcher.
Frågan är om årets upplaga har råd att börja förlora några matcher i följd? Och hur skulle den unga truppen reagera på det?
Hittills har AIK visat upp en enorm styrka den här säsongen då två handfulla tunga spelartapp viftats under dörrmattan. Laget maler liksom på som nästan ingenting hade hänt.
Däremot finns inte samma självklarhet som för ett år sedan. Inte samma självklarhet att AIK kommer gå genom grundserien som en ångvält och stå överst på berget i slutet av loppet även om ett par besvärliga hinder bromsar upp längs vägen.
Å andra sidan har AIK överraskat mig och många andra förut – och lär också göra det i framtiden.
Helt säkert är i alla fall att laget går ut i Saab Arena – före detta Cloetta Center – med två raka SHL-förluster i ryggen.
Jag är också rätt säker på att AIK vill vinna den här matchen mer än vad man velat i en match på väldigt länge. Laget vill inte hamna i en negativ spiral och i den måsta svara på frågor som innehåller ordet "svacka".
Mest troligt innebär det att vi kommer få se ett AIK som går ut och tar en ny tugga av de senaste säsongernas stora munsbit, Linköping.
Däremot ska det påpekas att LHC har tre raka hemmasegrar med 10–0 i målskillnad – en fantastisk statistik som AIK gärna vill hugga tänderna i och riva ner.
Sammantaget är det enkelt och avrunda med att säga att den här matchen kommer bli högintressant.
Följer årets AIK sitt välformade mönster vinner laget den här fighten. Gör man det inte spär LHC på sitt fina hemmafacit samtidigt som AIK inkasserar sin andra raka förlust, samt tredje i SHL – vilket i sin tur innebära en dålig trend.
Det för ett gäng som är dåliga på att hamna i dåliga trender.