Nu när 2016 går mot sitt slut och ett nytt år väntar runt hörnet så är det väl dags att sammanfatta de gångna tolva månaderna på ett så bra sätt som möjligt.
Men det blir ingen långbänk. Eller jag ska försöka hålla det hystat kort i alla fall :)
*****
AIK har haft sitt tyngsta år på länge. Man är inte längre den där segermaskinen, och det som tidigare var självklart och väloljat sett till spelet är inte längre det.
Det finns dock en hel del som tyder på att saker och ting kommer att bli bättre – trots bedrövelsen i Vida Arena under fredagskvällen. Truppen är stark nog för att kunna hota i ett slutspel, framförallt om de skadade stöttepelarna kommer tillbaka. Kan också Mikael Lindgren hitta ett sista nyförvärv ökar också chanserna.
Däremot befinner sig klubben i en ovan sits. Det var länge sedan man på nyårsafton befann sig på nedre halvan av tabellen – en position som innebär att man har ett oerhört tufft arbete framför sig och att ingenting är självklart eller går att ta för givet.
*****
Att det inte gått lika bra som tidigare har också sin charm. Missförstå mig rätt, men ur ett journalistiskt perspektiv var det inte alltid superintressant att skriva om ett lag som vann och vann, och som avgjorde grundserien med flertalet omgångar kvar att spela.
När det gått tyngre för AIK under hösten har alla vi – fans, journalister och övriga hockeyintresserade – fått chansen att analyser lagets insatser på ett helt annat sätt. Ett uppfriskande klimat även om det har en tendens att urarta i vissa fall.
Det är också extra intressant när det är ovisst. Och det är det just nu för AIK. För det kan verkligen gå hur som helst under 2017. Då är också varje match och period av stor betydelse.
*****
Det ska bli spännande att se om Frölundas dominans i svensk hockey de senaste året fortsätter. Just nu leder man serien och mycket talar för att man går till ny final och således slåss om SM-titels igen.
Ett av mina starkaste minnen från 2016 var när Joel Lundqvist fick lyfta Le Mat-pokalen i Skellefteå Kraft Arena.
Efter slutsignalen fick vi en intervju med en mycket ledsen Bert Robertsson, tränaren i AIK som verkligen vågar visa sina känslor. När intervju var över gav jag Bert en kram – mest som tack för att han ställde upp och att han vågar bidra med det som gör sportens värld till mer än bara sport.
Mer om varför jag tycker känslor är så viktigt kan ni läsa om här.
*****
Sist men inte minst så vill jag avsluta med att önska er alla ett riktigt gott nytt hockeyår!
Och för att skryta lite så vill jag bara visa att jag faktiskt är lite vassare än Bud Holloway och Oscar Möller när det kommer till straffar – på innebandyplanen.
För när AIK-duon gjorde ett bejublad inhopp vid torsdagens välgörenhetsmatch mellan Skellefteå IBK och Supertrean Allstars så satte Holloway en av sina fyra straffar samtidigt som Möller missade sina samtliga försök – något ni kan se här.
Själv fick jag en chans och gjorde så här ;) :