Stängningen av förskolan i Åbyn, Byske, en nyhetsbyrå som anser att Skellefteå kommun ägnar sig åt domstolstrots, skymningsvarning över offentlighetsprincipen och en känd lokaltidnings göranden och låtanden.
Det var några av huvudrollsinnehavarna när fullmäktige samlades till årets första möte.
Centerpartiets gruppledare Carina Sundbom försökte gå hårt åt Fredrik Stenberg (S), ordförande i för- och grundskolenämnden, för deras agerande kring nedläggningen av Åbyns förskola. Det gick väl sådär. I stället enades de båda kombattanterna om att det var olyckligt att Norran skrev om det när Norran gjorde det.
Beslutet om nedläggning presenterades på en av kommunen utlyst presskonferens. Att då tycka att det är olyckligt att Norran berättar om det, innan föräldrarna informerats, säger en hel del om nämnda politikers syn på en fri press.
När politikerna inte talar klarspråk är utrymmet för tolkningar stort. Min tolkning är att både Carina Sundbom och Fredrik Stenberg, och senare även nämndens vice ordförande, vänsterpartisten Jeanette Velander, tyckte att det var olyckligt att Norran gjorde sitt jobb.
Nej, det är inte olyckligt att media gör sitt jobb, lika lite som det är olyckligt att en bilmekaniker, en jurist eller en folkvald politiker gör det.
Det som är olyckligt är att kommunen inte klarar av att informera i rätt ordning.
Sedan var det dags för nästa huvudrollsinnehavare.
Offentlighetsprincipen har funnits i Sverige sedan 1766 och regleras i grundlagen. Med allmän handling menas handling, tryckt eller elektronisk, som är förvarad hos en myndighet, samt har inkommit till den utifrån eller upprättats inom myndigheten. Tanken är att allmänheten ska kunna ha insyn i och kunna utöva medborgerlig kontroll över myndigheternas agerande.
Men om myndigheten, i det här fallet Skellefteå kommun, inte anser att en handling är att betraktas som allmän och offentlig förrän i ett senare skede? Det är det som bråket kring lex Sarah-anmälningarna mellan nyhetsbyrån Siren och Skellefteå kommun handlar om.
– Vi försöker inte mörka någonting, konstaterade både kommunalrådet Lorents Burman (S) och socialnämndens ordförande Kenneth Fahlesson (S). Ändå väljer Fahlesson, lex Sarah tillhör hans fögderi, att låta kommunens tjänstemän ifrågasätta rådande praxis, med hänvisning till att det råder vissa juridiska oklarheter.
Nyhetsbyrån Siren vill ha tillgång till den anonymiserade lex Sarah-anmälningen när det är upprättad, kommunen vill ”ligga på den” tills ärendet är i princip avslutat. Då kan man ju skryta med vilka åtgärder som vidtagits för att det som hände inte ska upprepas igen.
Den enda rimliga tolkningen är att kommunen vill styra informationsflödet.
Liberalernas gruppledare Andreas Westerberg och Moderaternas dito Andreas Löwenhöök ville båda fha svar på varför kommunen agerar som den gör.
I sin interpellation undrade Löwenhöök: Vill kommunen medvetet mörka missförhållanden i exempelvis den kommunalt utförda äldreomsorgen? Vilka nödvändiga debatter, till exempel om att tillförsäkra en omsorg med hög kvalitet och utan omsorgsbrister, går Skellefteås invånare miste om?
Det kan man verkligen undra, några direkta svar på Löwenhööks funderingar gavs aldrig.
Däremot ska det bli oerhört intressant att se vad kammarrätten i Sundsvall har att säga.
