Motgångar kan tas på olika sätt.
Vi skriver maj 2014. Skellefteborna har sagt sitt i en rådgivande folkomröstning om centrumbron. Det blev ett entydigt nej.
Innan folkomröstningen hade kommunalrådet Lorents Burman (S) gått ut och lovat att folkets vilja skulle följas om valdeltagandet blev över 50 procent och utslaget blev tydligt.
Valdeltagandet var över 50 procent och en klar majoritet röstade nej till en ny bro, står det att läsa på kommunens egen hemsida.
Några år senare var det löftet luft värt. Om allt går enligt plan börjar bron byggas 2020.
Förutsättningarna har förändrats. Folkomröstningar är en form av färskvara som inte kan gälla för evigt, konstaterade Lorents Burman på en presskonferens i maj förra året, i ett försök att lansera en alternativ version i brofrågan.
Brutna löften är en form av maktens arrogans.
Att sedan statsvetare varnar för att folkomröstningar riskerar att minska människors tro på demokratin är en helt annan sak. Folk tror att de fått ett maktinstrument, men om resultatet inte följs förlorar hela systemet legitimitet. Att de som varit engagerade tappar lusten och tron på demokratin kan bli den kvardröjande effekten.
Vi skriver oktober 2018. Förvaltningsrätten i Luleå har sagt sitt; det ingår inte i den kommunala kompetensen att bygga hotell. Man skulle kunna tro att någon form av eftertankens kranka blekhet – från William Shakespears pjäs Hamlet – skulle infinna sig. Men det gjorde det inte.
I stället konstaterade Lorents Burman: att avtalet om att sälja kulturhuset är undertecknat och därmed är det en icke-fråga, att beslutet inte har någon praktiskt betydelse eftersom det inte finns några sanktioner i den här typen av kommunala besvärsärenden och att bygget kommer att fortsätta som om ingenting har hänt.
Även det är en form av maktens arrogans.
Tillit är det kitt som håller ihop det goda samhället. I Sverige är den extremt hög. Generaliserande litar du på dina grannar, på att politikerna fattar beslut som gynnar samhället i stort, på att myndigheterna fattar rätt beslut och på att de rättsvårdande instanserna gör sitt. När ett kommunalråds ”dom” över ett domskäl kläs i verbala attacker riskerar det att skada det förtroendet.
Lorents Burman är en mycket offentlig person, en sådan som man med rätta kan ställa högre krav på än oss andra dödliga. Men om inte han bryr sig, varför ska vi då göra det …
Brobygget och hotellbygget är tillsammans med fördelningen av ordförande- och vice ordförandeposterna i nämnder och styrelser tre flagranta exempel på maktens arrogans. Det är ungefär samma maktens arrogans som när den förre S-ledaren Göran Persson på valnatten 1998, efter ett katastrofval, där partiet backade nästan tio procentenheter, utropade: ”Vi regerar vidare.”
I Skellefteå har Socialdemokraterna blivit ett med makten. Det har resulterat i arrogans, på gränsen till snorkig självsäkerhet.
När det gäller hotellbygget har Socialdemokraterna, tillsammans med övriga partier som stött kommunens hotellbygge, hamnat taskig till, minst sagt. Å ena sidan ett påskrivet kontrakt, som förmodligen skulle bli oerhört dyrt att riva, och å andra sidan förvaltningsrättens synpunkter. Det finns en hel del att reda ut.
Fotnot: Sverigedemokraterna har hela tiden motsatt sig kulturhusbygget, Moderaterna och Kristdemokraterna har i alla instanser motsatt sig att kommunen ska bygga ett hotell.