Arbetsvägran, inte religionsfrihet

Religionsfriheten ska stå stark, men den innebär inte rätten att få vilket jobb som helst.

13 november 2014 05:55

Var står Kristdemokraterna i abortfrågan, skrev Susanne Dufvenberg och Carina Ohlsson från S-kvinnor i Norran (12/11 2014). Det kan man undra. För även om abortfrågan inte är aktuell i Västerbotten, är den i allra högsta grad det i Kronobergs och Jönköpings län. Där har kristdemokrater föreslagit samvetsvägran för sjukvårdspersonal, det vill säga att de kan få slippa utföra arbetsuppgifter med hänvisning till etik och religion. Barnmorskor skulle alltså kunna säga nej till att utföra abort.

I går röstade landstingsstyrelsen i Kronoberg ja till att utreda samvetsfrihet för landstingspersonalen. Landstingsfullmäktige röstar i frågan om två veckor, och troligtvis faller förslaget då, om inte senare. Utredning må vara en sak, men i själva sakfrågan står abortmotståndarna tämligen ensamma i svensk politik.

Debatten om samvetsfrihet tog skruv tidigare i år när en nyutexaminerad barnmorska fick sin studielön och en utlovad tjänst indragen efter att ha berättat att hon kommer att vägra utföra aborter på grund av sin kristna tro. Barnmorskan skickade anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (DO), som kom fram till att landstinget i Jönköpings län inte hade diskriminerat henne. DO:s beslut var väntat och riktigt. Religionsfriheten ska stå stark, men den innebär inte rätten att få vilket jobb som helst.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har kvinnor rätt till abort. Den som är emot det bör bedriva opinionsbildning i syfte att ändra lagen, inte nagga aborträtten i kanterna genom att smyga in åsikten bakvägen, via barnmorskeyrket.

En drogliberal polis kan inte hänvisa till sina övertygelser i kontakten med cannabisrökare, lika lite som apotekspersonal kan vägra sälja preventivmedel, eller en vegan vägra servera kött på en restaurang. Man kan inte alltid hänvisa till sitt samvete. Den som till exempel tolkar islam väldigt strikt, och vägrar ta kvinnor eller män i hand, får acceptera att inte alla arbetsplatser passar.

På dagens debattsida skriver en samling debattörer om Shaima Abdo, muslimsk Umebo som bär långärmat och därför nekas jobb. En strikt tolkning av Socialstyrelsens bestämmelser om klädsel och hygien omöjliggör för Abdo att jobba inom vården. Under sin praktik använde hon löstagbara ärmar, för att i patientnära situationer ha kortärmat, vilket inte räckte för det äldreboende där hon praktiserade. Så länge religionen inte påverkar själva arbetet, och regler och förordningar kan följas, bör inte klädseln spela roll.

Det centrala på en arbetsplats är att jobbet utförs, inte vad man fyller samvetet med.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ledarredaktion