Det handlar om vem som ska ha förtur till staden

Staden och dess centrum ska naturligtvis vara tillgängligt för alla. Och det ska vara säkert att vistas där.

För synskadade kan de tysta hybrid- och elbilarna utgöra en betydande fara.

För synskadade kan de tysta hybrid- och elbilarna utgöra en betydande fara.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Ledare2020-10-27 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tänk dig att inte kunna se bilarna.

Tänk dig att inte kunna höra dem heller.

Med allt fler tysta fordon i trafiken skapas nya problem.

För synskadade kan de tysta hybrid- och elbilarna utgöra en betydande fara. Det finns redan fall där vita käppar blivit avkörda när en synskadad person varit på väg ut i gatan eftersom inget billjud har hörts.

Man behöver inte ens vara synskadad för att tycka att det växande antalet elfordon är ett problem. Helt plötsligt svischar de förbi – elcyklarna och elsparkcyklarna. Du hör dem inte i det vanliga bruset från trafiken, du ser dem inte.

Att vara seende fotgängare är nog svårt. Hur svårt det då är att vara synskadad fotgängare kan man bara gissa sig till.

EU har uppmärksammat problemet. Sommaren 2019 infördes en EU-förordning (EU 540/2014) som säger att alla nya modeller av elbilar i EU måste ha varningsljud vid hastigheter upp till 20 km/h.

Bra, men inte nog, anser Synskadades Riksförbund. De vill ha varningsljud upp till minst 40 km/h.

Någonstans där tar ljudet från däckens friktion mot vägbanan och vindmotståndet över och gör att bilarna kan uppfattas.

Transportstyrelsen håller med EU. De menar att obligatoriska varningsljud upp till 40 km/h skulle bidra till högre trafikbuller- Enligt direktivet får varningsljuset inte vara högre än ljudet från en vanlig förbränningsmotor.

Det här är ett problem som riskerar att reduceras till en fråga om synskadade och elbilar, eller fotgängare och elfordon. Men det är den inte. Den är betydligt större än så.

För vad den handlar om är vem som ska ha förtur till stadsmiljön. Fordonen eller människorna?

I fallet med de synskadade handlar det heller inte bara om tysta elbilar utan också om trappor utan ledstänger, om dåligt markerade gångpassager och om hinder på trottoarerna.

Staden och dess centrum ska naturligtvis vara tillgängligt för alla. Och det ska vara säkert att vistas där. Oavsett om du är synskadad eller blind, hörselskadad eller döv, rullstolsburen eller har någon annan funktionsnedsättning.

Kommunerna kan göra mycket. De kan utöva tillsyn. Se till att affärerna är tillgängliga för alla, att hinder plockas bort från trottoarerna, att separera bilarna från trafikanter och gående, att ha fler ljusreglerade övergångsställen och så vidare.

Nu när Skellefteå är på väg att förvandlas från en medelstor kuststad till en begynnande storstad är det en bra tidpunkt att se över vad som behöver och kan göras. Och se till att det blir gjort när det ändå byggs och grävs nästan överallt.