Har man råd att vara sjuk i vårt välfärdssamhälle?

7 april 2017 15:55

Avslag på sjukpenning, avslag på sjukersättning, avslag, avslag, avslag.. DFA-kedjan är inte tillräckligt utförligt beskriven, de observerbara fynden har inte beskrivits nog bra. Sjukantalen i vårt samhälle ska gå ner till 9.0 dagar till december 2020. Detta ska många aktörer i vårt samhälle arbeta för att minska, bland annat försäkringskassan.

På försäkringskassans projektsida, Laget Sverige, kan man läsa om att de ska verka för en minskning av sjukdagarna. Man kan läsa om att det inte är svart och vitt att bli sjuk, man ska inte vara ute ur spelet på grund av en sjukskrivning.Försäkringskassan har i uppgift att fatta korrekta beslut, bedöma arbetsförmåga och samverka med vårdgivare och arbetsgivare. Alla aktörer ska tillsammans verka för att sjukantalet ska minska och att de som blir sjuka ska komma tillbaka till arbete så snabbt som möjligt. En del i detta är att avslå sjukpenning ansökningar för att på så sätt antingen tvinga personer tillbaka i arbete, fastän deras läkare genom besök och samtal bedöm dem som sjuka. Fastän det kan finnas en rehabiliteringsplan som utarbetats från både läkare och arbetsgivares sida, en rehabiliteringsplan som medverkar till en långsiktig lösning, där personer kan komma tillbaka i arbetet på ett sätt som stärker personen och medverkar till att hen ska kunna stanna kvar i arbetslivet långsiktigt.

Men när försäkringskassan ska verka för att sänka sjukantalen så tänker de inte långsiktigt. De personer som de kan stryka från siffran nu, genom att tvinga dem tillbaka i arbete för snabbt, räknas som en vinst på papper. Utan att man tar hänsyn till att de genom att gå tillbaka till arbete, fast deras besvär/sjukdom inte rehabiliterats korrekt, har överhängande stor risk att senare bli sjuk igen. När de pressat sina kroppar till bristningsgränsen och lite till. Och denna sjukskrivning kan många gånger bli mycket längre än den tidigare skulle ha varit. När man pressat sig så långt att man kanske inte ens orkar ta sig upp ur sängen på morgonen är det en lång väg tillbaka till arbetslivet.

Men dessa sjukantal visas i ett senare skede så de kan försäkringskassan blunda för i nuläget, för de bidrar ju med sin del och minskar siffran i takt med att år 2020 närmar sig.

Att man måste vara frisk för att vara sjuk, har jag hört uttalas många gånger den senaste tiden.

Processen som sker från att du sjukskrivit dig hos din arbetsgivare till att en läkare sjukskrivit dig, till att sedan skicka in ansökning om sjukpenning till försäkringskassan, kompletteringar, ringa personer, försöka få tag på stafettläkare som inte längre finns på plats på vårdcentralen, till att försöka få psykologhjälp eller annan rehabiliteringshjälp, till att prata med arbetsgivare om andra arbetsuppgifter, arbetsförmedlingen, bostadsbidrag för att du inte kan betala din bostad för att du varken kan få pengar från försäkringskassan eller kan arbeta osv. den är så fruktansvärt lång och krånglig.

Och när man i samband med detta blir bemött med misstankar om att man inte alls är så sjuk som man påstår, då är det lätt att orken lämnar en helt och hållet. Men har man då t.ex. barn, bostad, räkningar osv. som man måste få in pengar för att kunna försörja har man ofta inget annat val än att pressa sig själv in i det yttersta för att sedan falla platt på marken när man helt enkelt inte får mår mer längre.

Försäkringskassan ifrågasätter inte dina besvär... bara om du trots dina besvär har en arbetsförmåga. Vilket i det stora hela innebär samma sak för individen. Om min läkare, jag och min arbetsgivare tillsammans ansett att jagför tillfället inte har en arbetsförmåga, eller sänkt arbetsförmåga, på grund utav mina besvär. Så blir det ju just detta som försäkringskassan ifrågasätter, både arbetsförmågan samt besvären. Att inte bli trodd i denna, ofta mycket svåra och för många skamliga situation är oerhört nedslående. Man börjar tvivla på sig själv och man känner sig ofta värdelös vilket i sin tur inte är gynnande för en snabbare återhämtning.

När man är därnere på botten utan stöd och hjälp, så känns det som en oerhört hård spark i ansiktet, när man går in på Försäkringskassan projektsida Laget Sverige och läser om hur betydelsefulla vi alla är. Att läkare spelar en stor roll i att bedöma en persons aktivitetsförmåga, samtidigt som försäkringskassan många gånger skiter fullständigt i läkarens sjukskrivningar, för att läkaren inte i en roman berättat i detalj om hur de visat sig. Kanske för att läkare har andra patienter de behöver träffa.

Att sedan läsa om att kampanjen hittills kostat cirka 23 miljoner. Och att större delen av pengarna har gått till att köpa reklamtid i tv, affischplatser med mera.

Det gör en bara fruktansvärt uppgiven och rent ut sagt förbannad på samma gång.

Det är bra att man försöker få ner sjukantalen i vårt samhälle och det är väldigt positivt att man försöker hjälpa personer tillbaka i jobb genom att man kan erbjuda och anpassa andra tjänster än de man för tillfället har. Men det är inte bra att blind gå efter ramverk för att kortsiktigt pressa ner sjukantalen på ett o humant sätt. Vi bör som samhälle arbeta med detta och försäkringskassan har en stor del i det, men det finns bättre långsiktiga lösningar. Och i och med det krävs också en bättre samverkan mellan försäkringskassan och sjukvården, för just nu hamnar många enskilda individer mellan stolarna och vårt välfärdssamhälle känns inte så tryggt som det sägs vara. Det krävs ändra riktlinjer för hur sjukantalen på lång sikt ska sänkas, utan att för den delen kasta de personer som är beroende av hjälpen som försäkringskassan kan ge under bussen. För de gör inte att sjuktalen sänks de gör bara att många kommer tillbaka med än större skador.

Carina, Skellefteå

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Norrans redaktion

Ämnen du kan följa