Sjukvården – ingen tar ansvar för helheten

Efter att ha följt både barn och föräldrar på hälsocentraler och lasarett förundras man över den bristfälliga logistiken. Flaskhalsarna finns i vården och patienterna får vara töjmån.

Skribenten menar att sjukvådsapparaten fungerar dåligt och att ingen tar ansvar för helheten.

Skribenten menar att sjukvådsapparaten fungerar dåligt och att ingen tar ansvar för helheten.

Foto: Lars Eriksson

Insändare2020-10-24 07:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med pressade budgetar styr man gärna bort från proaktivitet till reaktivitet, man gör bara det som är nödvändigt för stunden. Konsekvenserna blir detsamma, ökat lidande och långsiktigt sämre ekonomi.

Jag betalar gärna skatt då man tar för givet att saker ska fungera, men blir lika besviken när man inser att det brustit ännu en gång. I detta sammanhang blir det extra svårt när man har med multisjuka personer att göra. Personer som behöver vård från olika instanser där kanske både somatiska och mer psykiska åkommor måste beaktas. Dessutom kan det finnas svårigheter att kommunicera rätt behov från sjukvård till hemhjälp. Trots moderna digitala verktyg finns inga garantier för att alla förstått och åtgärder verkligen genomförs.

Det finns ingen inom sjukvården som tar det fulla ansvaret för helheten vilket äventyrar vårdresultatet. Varför finns ingen huvudansvarig läkare eller en patientkoordinator som håller ihop hela vårdsituationen? Det ställs därför höga krav på enskilda patienter eller på anhöriga. Man bollas hit och dit, ingen verkar veta vad som gäller. I dag är det ökat fokus på lagar om säkerhet med GDPR och tung journalföring. Detta tar tid från nytänkande vård och viktig kommunikation med patienter och anhöriga.

Det finns naturligtvis uteslutande kompetenta personer inom sjukvården. All heder till alla som kämpar! Alltför ofta möts man dock av uppenbar tidsbrist, ovilja, irritation och friktion samt en ogynnsam hierarki. Det kan bli många olika läkarkontakter, dessutom kryddat med tillfälliga stafettläkare, där ingen ser helheten. Allmänt är det lätt att misstänka resursbrist, men också avsaknad av uppmuntran och konstruktiv återkoppling på personalens fortlöpande förbättringsarbete. 

Eller kan det vara bristande logistikkompetens, inte tillräckligt många som ser till utveckling av effektiva flöden. Tror också att man behöver bryta en del gamla mönster och arbetssätt. Det finns i allas vårt intresse att ha en effektiv vårdapparat. Låt pandemins utmaningar, fantastiska insatser och viljestyrka stimulera till en genomgripande förändring av hela sjukvårdsstrukturen.

Krafttag krävs