I min text argumenterade jag sakligt utifrån min erfarenhet av hur mina barn getts betydligt bättre möjligheter att nå sin fulla potential under sin skolgång vid Internationella Engelska Skolan, IES, jämfört med tidigare skolgång vid en kommunal skola. Detta betyder inte att jag ”sågar hela kommunens lärarkår vid fotknölarna”. Om jag kan anklagas för att såga något är det den svenska kommunala skolans nedåtgående trend under de senaste decennierna – och jag är långt ifrån den förste att framföra detta.
Och bara för att det ska framgå extra tydligt: Det är inte i huvudsak lärarnas fel att den kommunala skolan hamnat där den hamnat i dag. Problemet är mer mångfasetterat och komplext än så. Det vet alla som på allvar sätter sig in i frågan. Jag har den djupaste respekt för alla lärare som bedriver undervisning i dagens skola – vare sig detta sker i privat eller kommunal regi. Min uppmaning till självkritisk granskning (till exempel när rektorer upptäcker att ett antal elever plötsligt byter till IES när tillfälle ges), syftade till att blottlägga de större problem som den svenska skolpolitiken dragits med under alltför lång tid.
Om alla är överens om att det behövs mer ordning och reda i skolan, varför inte dra lärdom av skolor som lyckats med det? Titta till exempel på Finland, vars skola bedöms vara en av världens bästa. Hur vore det om den svenska självsäkerheten som ”tronar på minnen från fornstora dar” självkritiskt skärskådade den egna skolans långtgående nedåtgående trend?
En skola som bedrivs enligt devisen ”alla ska med”, kan lätt kantra över i ”alla ska ned” – något som jag ville uttrycka med exemplet där mina barn erbjöds hörselskydd på grund av att deras behov av studiero bedömdes som ljudkänslighet. Detta stavas kapitulation! Ställ er själva frågan, vilken arbetsplats för vuxna skulle erbjuda hörselkåpor på grund av en högljudd medarbetare? Och ja, föräldrar har ett enormt ansvar att stävja eller stärka beteenden hos sina barn. Därav värdet och vikten av den täta kontakten med skolan som IES erbjuder. Och som jag inbillar mig även uppfostrar oss föräldrar genom höga förväntningar även på oss.
Jag har satt mina barn i IES för att jag vill att de ska få en så bra skolgång som möjligt. Är det för mycket begärt? En förändring av dagens skola behövs, och för mig står IES för mycket av den förändringen. Vad sägs om att kritiskt pröva det? För barnens skull.
Numera nöjd förälder