I debatter och media utmålas – särskilt kanske i valtider – vård och äldreomsorg ofta som bristfällig och ibland omänsklig. Det skrämmer oss lite äldre. Jag inser förstås att inte allt fungerar alltid men jag vill ändå teckna en avvikande bild.
Under många år har jag följt min hustru igenom hennes sjukdomstid. Jag har mött så mycket förståelse, empati och respekt hos de flesta. Från landstingets demensteam som intresserat har följt upp hennes medicinering till handläggare och beslutsfattare på kommunen.
Det har fungerat perfekt med anhörigstödjare som gett avlastning och som blivit nästan som medlemmar i familjen. Vi fick växelvård när jag kände behov av det och så småningom plats på äldreboende efter den väntetid som man angett.
Äldreboendet blev en positiv upplevelse. Rum med hemmiljö, god mat och en personal som verkligen förstått sin uppgift. Med tålamod och empati blev min fru väl omhändertagen. När hon blev sämre fick hon täta besök av personal och sköterskor med smärtlindring, omsorg och tröst. Personal sattes in för nattvak när vi inte orkade.
Flera gånger när jag gick därifrån svarade jag högt ”ja” på frågan: Änglar – finns dom?
Det här är egentligen inget partipolitiskt inlägg. Men min uppmaning till politiker av alla kulörer är att satsa på den personal som arbetar i vården med rimliga löner och villkor. Änglar behöver också belönas!
Stefan Lundgren, Skellefteå