Replik på Joakim Bromans krönika ”Sluta subventionera solelen” publicerad i Norran och på norran.se tisdagen den 8 januari 2019.
I en krönika om solel i Norran (8/1 2019) hävdar Joakim Broman att solelen inte behövs på sommaren eftersom elbehovet är som störst på vintern.
Det är en myt som ofta hörs i debatten, men som inte stämmer.
Solel produceras i Sverige framför allt på fastigheter, det vill säga direkt där den används. Det överskott som ibland uppstår går ut på elnätet för att direkt användas i intilliggande byggnader.
Sverige har ett stort elbehov dagtid, även under sommarhalvåret, dels till industrin och dels till andra arbetsplatser. Det innebär att vattenkraften kan sparas till kvällar och nätter, samt till vintern.
Våra grannländer, både på andra sidan Östersjön och i norra Europa, har en hög andel kolkraftsel. Deras stora utmaning är att snabbt avveckla den smutsiga kolkraften för att minska sin negativa klimatpåverkan. Då är det utmärkt att Sverige kan exportera sol- och vindkraftsel.
Mer solel i Sverige är en viktig del av vår egen omställning till ett helt förnybart elsystem.
Om det skapas överskott soliga dagar kan vi antingen spara den i egna vattenmagasin eller exportera den.
Stödet till solceller infördes 2009. Det har varit viktigt för att få igång solelbyggandet i Sverige.
Vi håller med Joakim Broman om att stödet kan avslutas. Men det är avgörande att det fasas ut under en treårsperiod, inte snabbavvecklas under våren 2019, vilket är risken med den M-KD-budget som vann gehör i riksdagen i december. Då riskeras den positiva trenden med svensk solel att brytas.
Sverige och världen behöver mer förnybar el snabbt. Det är bråttom att minska koldioxidutsläppen.
David Larsson, seniorkonsult Solkompaniet, tidigare doktorand vid Mälardalens högskola
Johan Öhnell, ordförande Solkompaniet
Svar direkt:
Solkompaniets David Larsson och Johan Öhnell menar att vattenkraften kan sparas till kvällar och nätter om mer solel produceras under sommarhalvåret. De menar också att vi kan exportera solel till våra kolkraftsberoende grannländer.
Det finns flera problem med det resonemanget. Per Kågeson, doktor i energi- och miljöanalys, har i den artikel som jag i min text refererade till, tittat på båda dessa aspekter.
Om möjligheten till export skriver han såhär:
”Man måste således räkna med att en omfattande utbyggnad av solkraften orsakar betydande effektöverskott under delar av sommarhalvåret som leder till extremt låga handelspriser på el. Sådana överskott kan bara exporteras om det samtidigt föreligger brist i grannländerna men aldrig i större omfattning än vad överföringskapaciteten medger. Eftersom grannländerna också satsar på sol och vind och har gott om takytor som kan användas, måste man nog på sikt räkna med att exportmöjligheterna är tämligen begränsade. Vi kan redan nu se att betydande överskott periodvis uppkommer i Tyskland och Danmark, länder som investerat mycket i solel, och att det leder till låga och ibland till och med till negativa handelspriser på el.”
Att tro att vi kan exportera stora mängder solel under sommarhalvåret är naivt. Men Per Kågeson lyfter också fram andra problem. Teknikkonsultföretaget Sweco har exempelvis i en studie för Skellefteå kraft analyserat möjligheterna att optimera utnyttjandet av vattenkraften för att kunna integrera mer solkraft i elproduktionen.
Det skulle dock få omfattande konsekvenser för vattenöverföringen i älvarna, och därmed för det biologiska livet i och runt dem.
Beaktar man dessutom att solkraften riskerar att minska lönsamheten för vindkraften, som vi till skillnad från merparten av solcellerna kan använda året om, då drar man snabbt slutsatsen att solkraften måste sluta subventioneras, och att en för kraftig utbyggnad inte är önskvärd.
Avslutningsvis instämmer jag i uppfattningen om att subventionerna ska fasas ut långsamt. Förutsägbarhet är en god egenskap i energisystemet.
Joakim Broman, ledarskribent Liberala Nyhetsbyrån
Sluta subventionera solelen