Om mer av allt vore möjligt skulle dagens miljöproblem inte existera.
Om mer mineraler vore förenligt med mindre avfall, om mer fossila bränslen vore förenligt med ett stabilare klimat, om mer industriellt fiske vore förenligt med mer fisk så skulle vi inte se miljontals ungdomar protestera världen över.
Mer av allt är inte möjligt om vår planet, som vi känner den, ska bevaras. Det är sunt förnuft som de allra flesta begriper.
Men ska vi tro den senaste rapporten från Skogsstyrelsen tycks mer av allt vara möjligt när det kommer till våra svenska skogar.
Tanken på att ekosystem har ett egenvärde är någonting som urskiljer Miljöpartiet från övriga riksdagspartier. Men oavsett om den värderingen finns eller inte skulle vi aldrig klara oss utan fungerande ekosystem. De ger oss frisk luft att andas och rent vatten att dricka. De ger oss råvaror och ekosystemtjänster.
Dessa komplexa system är själva grunden för vår existens. När vi människor mixtrar med dessa så riskerar vi att utrota arter och försvaga avgörande funktioner inom ekosystemen.
Vi raserar livets väv och vår livförsäkring försvagas.
Skogsindustrin, trots ihärdiga försök att övertyga oss om annat, spelar just nu ett högriskspel med basen för vår välfärd. Redan i dag är över 2 100 arter rödlistade i Sverige. Nedanför våra fjällskogar är endast 3,4 procent av skogarna formellt skyddade. Resterande skog utgörs till största del av planterade trädåkrar. Monokulturer med lågt värde för biologisk mångfald.
De skogar som är tillräckligt opåverkade för att vara av högt naturvärde kallas för nyckelbiotoper. Men det betyder inte att de har något skydd. 55 000 hektar nyckelbiotoper har avverkats mellan 2000 och 2018. Det är ett tydligt exempel på att industrins intressen går före ekosystemens.
Ännu ett exempel på det är att Sverige fortsätter plantera främmande trädslag, som contortatall. Arealen contortatall är i dag mycket större än arealen skyddad skog nedanför fjällgränsen. Dessa plantager, som har 70 procent färre arter jämfört med en produktionsskog med inhemska träd, är en sorts biologisk öken.
Trots detta förespråkas contortatallen före andra arter i Skogsstyrelsens rapport.
Ekosystemen i de svenska skogarna är redan hårt pressade och behöver tid för att återhämta sig. Därför är den senaste rapporten från Skogsstyrelsen en ekologisk mardröm som riskerar att putta våra ekosystem närmare stupet, som kan vara svår, eller omöjlig, att återvända från.
Det har hänt förr, när sjöar snabbt gått från friska till övergödda eller regnskogar förvandlats till torr savann. Det är tragedier med allvarliga konsekvenser för djur och människor.
Åtgärder som gödsling, dikesrensning, aktiv klövförvaltning och plantering av främmande träd är alla åtgärder som inte grundas i ekosystemens och gemene mans bästa. Det handlar enbart om att öka den ekonomiska vinsten från skogen. I varje fall kortsiktigt.
Trots försöken att måla upp dessa som klimatåtgärder så är trovärdigheten i rapporten låg. Dels för att vetenskaplig konsensus kring klimatnyttan av ökat skogsbruk är obefintlig, Många forskare menar att skogen gör mer nytta som kolsänka. Och dels för att elva av tolv medlemmar i samverkansgruppen är kopplade till industrin.
Malin Sahlin, sakkunnig i skogsfrågor på Naturskyddsföreningen, sa nyligen i SR/Ekot: ”Vi menar att den här rapporten i princip är en partsinlaga från skogsbruket och att vi riskerar att hamna ännu längre ifrån de mål som Sverige har satt upp för bland annat biologisk mångfald.”
Vi bör fråga oss om Skogsstyrelsen bryter mot sitt uppdrag att likställa miljö och produktion när samverkansgruppen utgjordes av över 90 procent representanter från industrin.
Inte ens skogsindustrierna kan vara så naiva att de tror att mer av allt är möjligt. Rapporten grönmålar sig själv eftersom ett förslag, som pressar våra ekosystem så hårt, knappast skulle vinna sympati bland medborgarna, och för att det strider mot skogsvårdslagens första paragraf.
Ekosystemen som återfinns bland våra skogslandskap behöver tid och ro. Vi som samhälle behöver ge dem det och njuta av de oändliga fördelar vi kan dra av fungerande ekosystem.
Rewilding kan ge tillbaka chansen att skåda skogsvildren i skogen, ekoturismen kan ge lokala jobb och stimulera den lokala ekonomin, och hyggesfritt skogsbruk kan öka lönsamheten för individen. Vi behöver byta riktning i skogspolitiken och sluta gynna industri framför individ.
Rebecka Le Moine (MP), riksdagsledamot (Östergötlands län) och talesperson för biologisk mångfald