Enligt Kristin Allebrink, ordförande i Skellefteå Naturskyddsförening, är det fel att påstå att naturhänsynen i det svenska skogsbruket är goda och att markägarnas äganderätt är hotad.
Som underlag för detta påstående framförs att ”naturvårdsexpertisen” betraktar skogsbruket som en miljöförstörande verksamhet, och att arter som vitryggig hackspett, dofttickan och långskägg, världens längsta hänglav, hotas eller missgynnas av skogsbruket.
Faktum är att många växter och insekter överlever tack vare att det moderna skogsbruket tillför nya livsbetingelser.
En stor del av Sveriges och världens befolkning förstår att det överskuggande miljöhotet är klimatförändringarna. De ser också sambandet mellan höjda koldioxidhalter i atmosfären och att många länder är kol- och oljeberoende. Men klimatförändringarna verkar inte bekymra Naturskyddsföreningen.
I Sverige avsätter skogsägare lojalt tusentals hektar skog till naturskog. De gör det utan rimlig ersättning. Dessutom återplanteras cirka 95 procent av de små och stora ytor som avverkas – till fromma för sysselsättning och nationalekonomi.
I Sverige avsätter skogsägare lojalt tusentals hektar skog till naturskog. De gör det utan rimlig ersättning.
Den svenska skogen avlastar atmosfären med 140 miljoner ton koldioxid per år, enligt uppgifter från Skogsindustrierna. Under ett år produceras också 120 miljoner kubikmeter biomassa. Den svenska skogen binder mer koldioxid än vad som släpps ut inom landets gränser.
Det mesta av denna kolsänkning skapas av 20–50-årig skog. I en gammal skog, 80 år och uppåt, avtar inbindningen av koldioxid. I en naturskog gör nedbrytningen av döda växtdelar att koldioxid frigörs till atmosfären. Tänk om vissa miljötyckare kunde basera sina åsikter på fakta i stället för lösryckta anklagelser som fula kalhyggen.
Det är kanske dags för Naturskyddsföreningen att sluta önska sig tillbaka till 1700-talets plockhuggning och skogsbete.
En annan sak som berör svenska skogsägare är viltet. De allra flesta vill ha kvar älgar, rådjur och andra arter. Vi måste dock hjälpas åt för att begränsa antalet. Om vi inte gör det räcker födan inte till. För stora viltstammar leder till fler viltolyckor och stora betesskador på ungskog.
Sett till hela Sverige är mer än varannan ung tall skadad av älg eller något annat hjortdjur. Detta enligt älgbetesinventeringen 2018–2019. I Norrland är cirka 40 procent skadade. I Götaland, som är värst drabbat, handlar det om sex av tio unga tallar.
Naturvården borde koncentrera sig på realiteter som klimatförändringar och för många djur i skogen. Eller tycker ni att målet 5,5 älgar/1 000 ha ska överges och öka till åtta–tio älgar/1 000 ha?
Trots att vi i sex år haft en organisation, där naturvården suttit med i viltdelegationen (beslutande organ i Länsstyrelsen Västerbotten), har vi inte nämnvärt lyckats minska älgstammen i länet
Kanske är det dags att ändra målsättningen och använda nya medel för att nå det gemensamma målet?
Kanske är det också dags att höja blicken och sluta klanka ner på skogsägare och jägare som faktiskt bidrar till vårt välstånd.
Kerstin Stenberg, ordförande Norra Skogsägarna skogsbruksområdesråd Skellefteå Södra-Burträsk
Ola Andersson, Norra Skogsägarna skogsbruksområdesråd Skellefteå Södra-Burträsk