Vid invigningen av riksdagshuset 1906 var kritiken inte nådig.
Replik på Aron Emilssons, SD (riksdagsledamot Västra Götalands län och kulturpolitisk talesperson) och Jonas Anderssons, SD (riksdagsledamot Östergötlands län och ledamot i kulturutskottet) debattartikel ”Folkligt förankrad arkitektur gör Sverige vackrare”, publicerad på norran.se söndagen den 6 januari 2019.
Sverigedemokraterna Aron Emilsson och Jonas Andersson, båda ledamöter i kulturutskottet, skrev den 6 januari 2019 på norran.se om ”traditionell arkitektur”.
Debattartikeln är enligt vår mening en förenkling av verkligheten.
Låt oss ta riksdagshuset som exempel. Det ritades av arkitekten Aron Johansson. Stilen han valde var nybarock, den stil som dominerat 1800-talet.
Vid invigningen 1906 var kritiken inte nådig. Arkitektkåren var fullt upptagen med jugendstilen. Att bygga i ”traditionell stil” ansågs fegt och bakåtsträvande. Den uråldriga barocken vann inga jubelrop. Man kan gissa att skribenterna menar just denna typ av byggnader när man efterfrågar ”traditionell arkitektur”. En blinkning åt ”förr” och ”den gamla goda tiden”.
Vad ”folk vill ha” är svårt att veta. Det finns en retrovurm som menar att det som byggdes förr var bättre. Den tanken kan kopplas till en större nostalgisk strömning i samhället; det var bättre förr.
Men vilken arkitektur ska var normerande? Vilken tid vill Aron Emilsson och Jonas Andersson att vi ska låsa fast den svenska arkitekturen i?
Eller anser de att voluminösa byggnader ska ”spegla tiden” som den gjordes av arkitekter som Boris Iofan eller Albert Speer?
Konst, form och design utvecklas på samma sätt som samhället i övrigt. Samhällsbyggandet, planeringen och arkitekturen följer med och utvecklas tillsammans med människor i samhället.
När städer växer ställs det krav på plats för människor. Stockholm har gått från att vara ett par strategiskt befolkade holmar till att bli en stor stad. Lager har lagts till lager och de hus som byggts har varit kombinationer av skönhet, hållbarhet och funktion. Eller som arkitekturhistorikern Elias Cornell uttryckt det: ” Estetisk organisation av praktisk verklighet”.
Varje tid har sin stil. Byggteknik och planering ger nya möjligheter till estetisk utformning. Varje tid måste få göra avtryck om inte är allt ointressanta pastischer.
Skribenterna tänker sig ”lokala folkomröstningar” eller ”demokratiskt valda råd” för att bestämma vad som ska byggas.
Lokala folkomröstningar låter som en onödig administrativ överbyggnad. Redan i dag går det att arbeta med granndialog inom PBL (Plan- och bygglagen).
Och de ”demokratiskt valda råden” finns redan i form av byggnadsnämnder och fullmäktigeförsamlingar runtom i landet.
Att som Sverigedemokraterna efterlysa ”traditionell arkitektur”, baserad på folkviljan, är en förenkling av frågan.
Det är bakåtsträvande som saknar både vilja och vision för en bättre framtid.
Anna Hrdlicka (M), ledamot regionfullmäktige Region Gotland
Annicka Engblom (M), riksdagsledamot Blekinge län och ledamot i kulturutskottet
Folkligt förankrad arkitektur gör Sverige vackrare