Tvingande förutsättningar kan skapa unika möjligheter för Skellefteå att bli först i landet med en verklig omställning mot en god och nära vård. Det som av flera hyllade statliga utredningar utmålas som den enda möjligheten att kunna upprätthålla ett friskare och längre liv i ett läge där sjukvårdsbehoven ökar mer än någonsin tidigare i modern tid.
Som distriktsläkare får man, vare sig man vill det eller inte, en djup insikt i de stora utmaningar sjukvården står inför i dag.
Vi kommer att tvingas mot en förändring av sjukvårdskonsumtionen. Vägvalet står mellan att antingen drastiskt försämra den vård- och behandlingskvalitet vi har för svårt sjuka patienter och en väg där de som orkar och kan tar en större del av arbetet för sin egen vård- och hälsoprocess.
Dessutom måste vi acceptera att bedömning och behandling av banala självläkande åkommor nedprioriteras och att den mest specialiserade vården kan finnas långt ifrån hemmet.
Den övergripande orsaken till detta är demografin, över vilken demokratin inte har någon större makt. 40-talisterna går i pension, blir gamla och sjuka. Samtidigt är vi alldeles för få i arbetsför ålder för att både finansiera detta och finna händer och hjärnor som borgar för ett personligt och empatiskt omhändertagande av den sjukdom och ålderdom som finns i samhället.
Den förändring vi i dag ser i försörjningskvot, alltså hur många som ska dra in resurser till samhället i förhållande till hur många som behöver dem, blir under den kommande tioårsperioden mångfalt större än den som orsakade 90-talets stora vårdkris. Så betydande problem kommer det att bli oavsett vad vi gör. För att mildra effekterna behöver vårdapparaten en radikal optimering för att bli effektivare.
Ett bättre hälsoutfall måste på något sätt skapas med mindre arbetsinsats. Det finns en stor potential för detta. Kraftfull och genomtänkt digitalisering, smarta arbetssätt och fokus på att förebygga sjukdom, och få patienter engagerade i sin egen och sina närståendes hälsa och vård, är de viktigaste faktorerna. Men tyvärr har landstingen hittills ganska kapitalt misslyckats med detta, även om Västerbotten står sig relativt väl i förhållande till många andra.
I Skellefteå finns unika förutsättningar för att visa vägen mot den nya sjukvård som måste till för att vi ska kunna leva längre och friskare. Men det kräver politisk vilja och folklig förståelse.
Vi har en historiskt och nationellt sett tämligen unik låg bemanningsgrad av distriktsläkare. Mer än hälften av tjänsterna är vakanta. Flera av de verksamma läkarna närmar sig pensionsålden.
Faktum är att man, som när det gäller klimatet, snart kan börja tala om point-of-no-return.
Faktum är att man, som när det gäller klimatet, snart kan börja tala om point-of-no-return.
Vi börjar vara för få allmänspecialister för att räcka till för att handleda de ST-läkare som behövs för att fylla de budgeterade tjänsterna, som dessutom är lågt räknade i förhållande till läkarförbundets rekommendation om antalet listade patienter per allmänspecialist.
Vi skulle ha behövt ett tjog nya ST-läkare i Skellefteå i år för att inom fem år ha chansen att komma upp till dagens budgeterade tjänsteutrymme. Sex har hittills anställts under 2018, vilket varit ett exceptionellt bra rekryteringsår. I Skellefteå möter vi alltså behovsökningen med en sällan skådad läkarbrist i primärvården.
Därför måste den lokala lösningen vara radikal. Hela block behöver måste lyftas från de nuvarande hälsocentralernas verksamhet så att den renodlas mot att behandla akut sjukdom och förebygga insjuknande och försämring, med stort fokus på kroniskt sjuka. De patienter som i dag står för ett stor del av slutenvårdsbehovet.
Passande nog finns det ett antal stora och resurskrävande processer som lämpar sig bättre att drivas i annan organisationsform där resurser, som i dag finns utspridda i primärvård och slutenvård, kan samordnas på ett mycket effektivare sätt.
En viktig del av lösningen bör ligga i att landstingets primärvård startar en samlad resursenhet centralt i Skellefteå – utan egen patientlista, alltså inte någon storhälsocentral – från vilken hälsocentralerna kan köpa tjänster och dit resurser från olika typer av specialiserad öppenvård omlokaliseras. Den bör innehålla:
- Säbo- (särskilt boende) och hemsjukvårdsläkarteam som sköter allt medicinskt kring kommunens patienter.
- Avancerad hemsjukvård för patienter i livets slutskede inklusive primärvårdsdrivna hospiceplatser.
- Samlad specialistrehabkompetens som effektiviserar samverkan mellan olika aktörer i samband med långa sjukskrivningar.
- Akutmottagning med 1177-telefonrådgivningsfunktion och akutspecialistjourlinje som fysiskt bör vara kvar på lasarettet.
- Dagtidsmottagning med alla Skellefteås hyrläkarlinjer, och vissa specialistlinjer, samlade på ett ställe, direkt bokningsbara från hälsocentralerna.
- Beteendemedicinsk kompetens för intensiv gruppbehandling rörande livsstilsförändringar.
- Samlad kompetens kring första linjens barnpsykiatri/psykisk ohälsa bland unga.
- Lokal digitaliseringsenhet som arbetar utlokaliserat på golvet vid hälsocentralerna.
Att delfinansiera detta genom att överföra en befolkningsproportionell andel av länsklinikbudgeterna skulle sannolikt kraftigt gynna Skellefteå, då det finns goda skäl att anta en ganska kraftig geografisk snedfördelning vid länsöppenvårdsklinikerna. Att få kompetensen samlad på plats i Skellefteå för dessa breda sjukdomsgrupper har därför potential att öka jämlikheten i vården.
Christer Wiklund, distriktsläkare i Skellefteområdet
Susanne Lindqvist, distriktsläkare i Skellefteområdet
Lotten Hjärtström, distriktsläkare i Skellefteområdet
Anders Roos, distriktsläkare i Skellefteområdet